Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Blif inte så glad deröfver, innan ni hör, hur stor lön de betala, sade Holpainen. Nå? Endast åttio penni. Store Gud, hvad tänka de på. Åttio penni, det förslår ju inte ens till bröd. Med hvad skall man sedan betala hyran och köpa ved och skodon; vid sådant arbete nötas de ju mer än vanligt. Ja, och mera mat behöfs det också till det.
Ge in häraf en matsked hvar annan timme, sade doktorn och räckte en papperslapp åt Holpainen. Ja, sade pastorn, i det han tog sin hatt, vi lära inte ha något vidare att göra här. Förlåt, sade då Heikura, jag skulle be... Månne här vara något hopp om bättring? Han såg på läkaren. Hur så? Det vill vara litet svårt. När jag också har andra hyresgäster. Inte vilja de höra på det der.
Men det skulle hon inte säga åt sin man, hemligt skulle hon hålla det, hemligt så länge hon kunde. Du är då vaken? Hvarför slår du mig då? Jag hade en elak dröm. Lägg dig nu, inte skall jag slå mer. Är du sjuk? Nej. Jag har elaka drömmar. Välsigna dig då, kära hustru. Holpainen lade sig åter ned bredvid henne, men vände sig nu på andra sidan för att kunna ge akt på henne.
När barnet då tystnade, slöt också hon sina ögon och föresatte sig att somna. Hvad vann hon dermed, att hon plågade sig sjelf med bekymmer; bättre att lemna allt i Herrans hand. Holpainen var förståndigare, då han låg der och sof tungt vid hennes sida! De hade ju den gemensamma bördan att bära; kunde den ena bära den lugnt, hvarför kunde då inte den andra också göra det?
Nej, låt den brinna. Jag är så rädd. Den må brinna då. Holpainen sköt lampan längre bort på golfvet och sträckte ut sin kropp, färdig att åter fortsätta sin sömn. Det var ändå lycka, att det inte var något värre, tänkte han och drog täcket öfver sig. Mari kröp ihop bakom hans rygg och tryckte sin panna mot mannens skuldra.
Går du inte redan, Holpainen, och gör den der kistan, den der kistan... Tala inte mer nu, det tröttar dig. Nog gör Holpainen kistan, och vi skola bestyra om allt, skjortan och täcket och blomman ... var nu bara lugn. Slut ögonen, så får du bättre sömn. Mari slöt ögonen, men läpparna rörde sig ständigt. De andra kunde emellertid inte urskilja orden. Man försökte vara helt tyst.
Ni tror således inte, att det är någonting att frukta? Nej. Gud vare lof. Det käns riktigt, som om en tung sten blifvit lyft från mina skuldror. Gå in nu, att hon inte börjar misstänka något. På eftermiddagen skall jag åter se in till henne. Tack, kära Tiina Katri, och kom snart igen och trösta oss stackare. Jo, jo. Tiina Katri undrade, hvad som så hade förändrat Holpainen.
Voj, voj, voj, hvad för illa har jag gjort åt er, när ni plåga mig så der; voj, voj, voj, förbarma er öfver mig olyckliga, voj, voj. De drogo henne med sig och svarade ingenting. Och om hon började höja rösten, varnade Holpainen henne: Nå, nå! Kom ihåg, att vi ha banden med oss. Då sänkte Mari genast rösten nästan till en hviskning. De mötte flere personer, dels till fots, dels åkande.
Måste vara stilla ... stilla... Måste vara stilla ... stilla... Och hålla ögonen fast. Holpainen var vaken, det hörde hon på andedrägten. Och lilla Anni sof så godt den här natten. Månne barnet stackare redan började blifva bättre. Ville sparkade, månne han hade fått täcket bort, der han låg på det kalla golfvet. Hon kunde inte gå och se om honom.
Men de onda andarne kommo i allt större antal omkring henne, de refvo och sleto och rådbråkade henne, och hon klämde båda armarna kring korset och skrek... Mari, hör du! Hur är det med dig? Hvarför skriker du? Holpainen skakade henne, men då han inte fick henne vaken, sökte han tändstickorna från golfvet och drog eld. Maris ögon voro öppna; hon var således vaken, fast hon skrek.
Dagens Ord
Andra Tittar