Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
OLOF KLAESSON. Bevis? Hvad gjorde du i mörka natten i amiralens läger? DANIEL HJORT. Hvad jag gjorde? Säg, efter ni det. OLOF KLAESSON. Aha! Så har du dock varit där. Om jag ej upptäkt honom, han än förrådt... Ned med förrädaren! Det är ej möjligt! Hören, hören honom! DANIEL HJORT. Ej kommen när mig. Fallen edra svärd! Javäl, jag er förrådt, förrädare!
All min kraft han pratat bort. Nå gudskelof, det är för sent att skjuta. Tvänne gånger mindre än solden, hvilken hertigen består! Hvad rör det mig? Om icke bort han gått, jag huggit honom ner. Ett sällsamt tal! Hvad skall jag göra nu? När i ens hufvud rätt underliga tankar vakna upp, är bäst med en god vän att därom språka. Andra scenen. Tredje scenen. Daniel Hjort. Sigrid Stålarm.
Till mig. Jag känner denna stil! O Gud! Jag anar hvad den innehåller. DANIEL HJORT. Sigrid! Han älskar henne. Blommar här hans lycka, tyst, okänd som jag kom, jag går att dö. Ni här! Ni skrifvit detta? Stanna! Tyst! Hvad är som gifvit skäl till detta steg af er mot Stålarms dotter? DANIEL HJORT. Är det Sigrid, som talar så? O, nej, det är ej möjligt!
Godt, godt, då kunna här vi vara lugna. Du ämnar resa? JOHAN FLEMING. Ja och eder dotter? STÅLARM. Därom vi tala må ett ord ännu. Du, Daniel Hjort, tag mellertid emot beskickningen. De här må svalka sig. OLOF KLAESSON. Hvad hin har farit i min käre broder? Han knapt mig ser, är tvär som vore han den adopterade, och jag, minsann, den äkta pojken så till själ som moder. Andra scenen. Daniel Hjort.
Därför tag din faders ring tillbaka af min hand, och för att intet minne af det flydda må fästas vid ditt namn, välj dig ett nytt, och för att ingen må dig våga skymfa, se här ett svärd. För så det i min tjänst, att jag får heder af Bengt Ilkas son! Hur blicka de på mig|! KATRI. Min son! DANIEL HJORT. Min moder!
Det är lockfågeln, som skall mig narra i sitt nät. Få se, om ej de sätta gillret ut tillsamman. Då såg jag här den stackars Daniel Hjort. Du känner alt; gör honom till din vän, var god mot honom, lär honom glömma... Sa' jag inte det? Det här blir bra. Olycklig kärlek så den stackars Daniel Hjort förvirrat har; och är han inom eller utom muren, hvem fäster sig därvid; det hör till turen.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig. Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna. Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort.
DANIEL HJORT. Säg ut, jag redo är att höra. SIGRID. Och om man finge känna denna djärfhet, ni vet hvad er det kostade och mig. DANIEL HJORT. Ah! SIGRID. Här jag lägger brefvet, tag det åter. En evig hemlighet emellan oss skall detta bli, er ingen förebrå. DANIEL HJORT. Ni älskar mig, ni älskar mig ändå! O! säg blott det, och jag skall lugnt försaka. SIGRID. Ni ärelysten är.
DANIEL HJORT. Hur bittert söndersliter denna syn den sista flik af vördnad, som jag än' för Fleming hyser. Fleming säger du! Hans skuldregister än jag icke slutat. Skrif upp på det att han din släkt utrotat, då Österbotten som en enda man sig reste mot hans järnok opp.
Beskickningen från Sverige, bestående af Erik Brahe, Laurentius Paulinus och biskop Petrus af Vexiö. DANIEL HJORT. I värde herrar! vänten här en stund; snart Stålarm redo är att höra er. Säg känner ni den unge mannen där? Det bor en stolthet i hans blick och hållning, som vore värd en Fleming. LAURENTIUS PAULINUS. En student, som tjänade bland juniorerne i Wittenberg, den tid jag där tog graden.
Dagens Ord
Andra Tittar