Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Axel hade haft flera motiv till sitt bad; först ett bestämt behov att få svalka sig och släcka den förtärande elden, men sedan också begäret att genom en bravad sätta flickan i brand för den modigaste och mest riskerande av tillbedjarne. Men det låg inte för den kloka Mari, som bara förebrådde hjälten att han vätt ner sig.
Han kommer, segrarn, hjälten, med skumhöljdt spann Han skyndar fram, af dånande vagnar följd, Och skaran nalkas, glimmar, försvinner, nej! Den stannar, stannar, Dmitri, på slottets gård. En blixt af häpnad, ljuf, men förkrossande, Den ädla slottsfruns hjärta igenomfar, Dock går hon glad att möta sin höge gäst Och hinner vestibulen med hastad gång. Hvad syn! Där står monarken i höghet ren.
Jag vill själf det hvita linnet tvätta, Själf ditt späda barn, du goda, bada." Och hon tiger, Gojkos unga maka, Och åt arbetsfolket bringar maten. När hon nu var kommen till Bojana, Ser sin maka Gojko Merljavtschevitsch. Djupt af smärta grips den unge hjälten, Djupt af smärta lär hans trogna makas Och hans späda barns skull, i sin vagga Moderlöst och blott en månad gammalt.
Axel hade haft flera motiv till sitt bad; först ett bestämt behov att få svalka sig och släcka den förtärande elden, men sedan också begäret att genom en bravad sätta flickan i brand för den modigaste och mest riskerande av tillbedjarne. Men det låg inte för den kloka Mari, som bara förebrådde hjälten att han vätt ner sig.
Det var för denna brud, han dog'." Vackert var det att betrakta Hjälten Adlercreutz, genralen, Hur han kom så tyst och sakta Till soldatens graf i dalen, Hur han stannade vid randen Och, med hatten sänkt i handen, Såg den enkla bädd fullbordas, Där Hans Munter skulle jordas.
Där voro Hortenses unga väninnor och pensionskamrater från Madame Campans institut: den livliga, egendomliga amerikanskan, Elisa Monroe, den söta Adèle Auguier och hennes glada syster Eglée, som redan svärmade för hjälten Ney; där var den ståtlige general Lauriston, »Malmaisons Almaviva», den begåvade målaren Isabey, den joviale Rapp, den fiffige Figaro-Bourrienne, den ridderlige och dristige Eugène de Beauharnais, som tillbragte sin tid med att hopplöst sucka för Mademoiselle de La Feuillade, och Mademoiselle de La Feuillade, som...
OLOF KLAESSON. Det där, det duger ej, min själ; hon måste än i denna dag bli din, ty annars drunknar uti älskarn hjälten, och sådant duger ej i tid som vår. JOHAN FLEMING. Men om hon icke älskar mig? OLOF KLAESSON. Åh prat! En flicka bär sin tro ej fram på fat; den gömmer hon ja, bilden är fatal som en rekryt sitt hopp att bli genral. JOHAN FLEMING. Förlåt den misstro emot dig jag närt?
Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren. Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN. Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.
Då han kom med kanonerna åter i hamn, Då ropade grånade kämpar hans namn, Och vid högt hurra slöt Drufva Den tappre i faderlig famn. Den unge hjälten! Hans namn gick opp Med tidig glans. Ej sågs en bana mer ljus af hopp, Mer skön än hans. Hur blef den banan ej kort ändå! Ett månhvarf hunnit ej halft förgå, När till närmaste grifthvalf vägen Var måttet på den också.
Frihet måste hjälten vinna, Lefva än för älskarinna, Ära, fosterjord!" Sagdt, och i sin sköna ifver På ett rosenblad hon skrifver Till gemålen Några blyga ord: "Dyre, låt med rosens anda Seidis tysta suck sig blanda Och ditt hjärta nå: Tjusad af din makt, din ära, Ville hon en stund begära, Då för festen Hon kan tacka få."
Dagens Ord
Andra Tittar