Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Vi tala finska, och det är så roligt! Hon lär sig så bra. Hon tycker så mycket om mig, vi ä' så goa vänner, så! Vi lär oss också »hafvets unga tärna» af Pacius förstås. Och Dion är också der, och hon är här.
Kraft, fägring, fröjd och frid, De kommit och försvunnit, Det har jag sett alltid. Hvad fast man kunde kalla Står ej på jordens grund; Som hafvets vågor svalla, Här svallar stund på stund; Ett haf är tiden här, Den starkaste måst falla, När hans våg kommen är.
Ty samma natt bröt in i tältet, där jag låg, En svärm af deras trogna, som med dolkars hot Mig tvang att ljudlöst följa. LEONTES. Till Atriden, säg? TEKMESSA. Nej, till ett skepp, vid stranden färdigt, där ombord Vi stego, seglande i långa dagar sen På hafvets vida slätter, hvart, vi visste ej. Omsider nåddes målet. Jag blef förd i land; Men hvilket land!
LEONTES. Du ser Den ende här, som räddats; blott ur hafvets våld Likväl, men ej ur dödens. LEIOKRITOS. Djup hans dvala syns, Och smärtsamt är att finna, att förhållanden Vår hjälp försenat; mest dock för de andras skull, Dem böljan slukat. Landsmän voro de kanske, Hellener födda. Denne man är blott en slaf, Att döma af hans klädnad, blott en rå barbar, Som byte tagen eller köpt på okänd kust.
Dock en stund fördrar jag väl än att lefva; Jag begär den stunden för din skull, kung! Dröj med hämnden, tills ett vittne kommer, Som förhöjer din segers glans. Dröj, tills Hjalmar kommer, sin faders ära; Ej blir väntan lång, han är fjärran ej." Så han talte, och han teg och sträckte Handen stilla mot hafvets rymd, Och i jubel stormade Fjalars skara: "Gauthiods drakar närma sig, Hjalmar syns!"
Expeditionens fartyg, ångaren Tegetthoff, om 300 tons, utrustades i Elbe med tillgodoseende af alla moderna hjelpmedel, försågs med proviant o. dyl. för 2-1/2 3 års tid och utgick slutligen från Bremerhaven den 13 Juni 1872. Största delen af manskapet utgjordes af dalmatier från Adriatiska hafvets kust.
Visste jag dock, ljusa anlet, Att åt unga makens kyssar Dig ett härligt öde ärnat, Ville jag i gröna gårdar Alla röda rosor plocka Och i deras ljufva vatten Dig, du ljusa anlet, bada, Att du ljufligt skulle mot den Unga makens kyssar dofta." Flickan hon satt på hafvets strand, Talade i sitt sinne så: "O, du min gode Gud, ändå! Finns väl, hvad bredare är än haf? Eller hvad vidare är än fält?
Ej får han skygga, om hans gissel, svängdt till hugg, En strimma randar på medtäflarns kinder, om Hans vagn, i vändningspunktens trängsel jagad in, En annan splittrar eller öfverända slår. Men sådant, vet jag, yrkar fåfängt jag för dig, Ty oåtkomlig, mer än om i hafvets djup Jag till dig talte, är för hvarje tanke du, Som ej uti ditt eget hufvud vuxit opp.
Hafvets hvita bränning strömmar Mot hans skuldra öfver fjället. O, han gått med sina drömmar, Blott hans skugga är på stället. O, när hjärta är som hjärta, Hvilken enhet mellan tvenne! Honom se i nattens svärta, I palatsets strålglans henne. Nattens mörker, dagens flamma, Allt det bittra, allt det glada, Blir det icke allt detsamma, O, när lifvets rot fått skada!
Upp då, skynda fort Till fursteborgen, Ajas' forna boning; säg Åt den, som hans palats och skatter har i vård, Att han en vapenskrud mig sänder, väljer den, Som högst i värde smyckade min fader förr. Må ock slafvinnor komma, som mig två och mig Med oljor smörja, att min kropp, som stelnar nu Af hafvets salt, får åter kraft och rörlighet.
Dagens Ord
Andra Tittar