Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


Ett ögonblick tänkte hon att springa upp och blanda sig med det övriga sällskapet det var omöjligt, tyckte hon, att tala med honom här, bland alla dessa främmande människor, efter det samtal, de sist hade haft med varandra, efter det brev, hon hade skrivit i sommar och icke fått något svar . Men hon blev sittande.

Och småningom töade de upp som alla människor brukade göra, när »Fiffen» hade haft dem om hand en liten taga och fått mjuka upp deras ytterhud. Han berättade historier om den och den och talte om deras kärleksroman.

" när miste min nådiga sitt hufvud?" frågade en röst ur hopen. "Mitt hufvud, ack ja det är sannt, jag kom ej mer ihåg att jag haft något. Jag saknar det också alls icke. Det hände mig en liten malheur: jag råkade falla omkull marmorskifvan der inne bordet och slog hufvudet af mig; men det var ett lappri, det gjorde ej ondt alls".

Närmare motsvarande medeltidens kanoniseringar äro våra »uppgrävningar». Ett universitet har icke haft någon framstående förmåga femtio år; måste man verkställa en uppgrävning för att kunna en fest, som alltid verkar uppfriskande i en småstadshåla.

Men vad rörde det väl hedersmannen och riddaren av alla de ordnarne, som lågo i lådan framför fotografierna? Den sjuke bar ju icke hans namn? Nej! Men han skulle ha haft rätt att bära det. Och nestor, huru ägde han mod att referera The Lancet? Kunde tvål och kniv rena ett samvete? Eller var han en hycklare.

De okända hindrade mig i att fullfölja mitt stora verk, och det var nödvändigt att bryta hindren innan segerkronan kunde vinnas. Jag har haft orätt, och ändå har jag rätt och skall rätt! Denna julnatt sov jag illa. En kall luftström strök upprepade gånger över mitt ansikte, och ljudet av en mungiga väckte mig allt emellanåt. En begynnande orklöshet får småningom makt med mig.

En morgon stimmade herrn i huset efter sina bortkomna körvantar. Han gick äldsta pojken misstankar. Denne nekade och skylde inspektorn, angifvande tidpunkten, en resa till prestgården, denne skulle ha haft vantarne. Inspektoren blir uppkallad. Herrn har tagit mina körvantar, hvad är det för slag? Nej, det har jag visst inte! Hvad för slag? Hugo påstår det!

Som trodde dej, mitt sockerhjerta, och lät kugga sej utaf dej ... joo, det var allt lite trånghufvadt af honom, det skrifver jag under. Atte var en tusan bra pojke, Gud välsigne honom, men i alla fall var han mer en flicka än någonting annat. Jag har aldrig haft roligt som den gången, du vet, vi hade den celebra sjelfmordsscenen! Åh! du skulle bara ha sett hans miner, hans uppskrämda gester.

Hittills hade likväl Carlssons verksamhet ej haft tid att inbringa någon påtaglig skörd, ty de pengar, som influtit för de sålda korna, hade visserligen ett par dagar legat i chiffonjén och vid uppräkningen gjort ett mycket gott intryck, men de hade snart rullat ut igen och lämnat saknadens tomhet efter sig. Emellertid led det mot midsommar.

Det var icke heller lätt, ty herrskapet bestod endast av omyndiga, vilka uppfostrades i Stockholm, och herrgården, vilken låg långt oppe i land, hade han icke haft anledning besöka.

Dagens Ord

dervidlag

Andra Tittar