United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag läser den sköna lilla skriften: Om glädjen att dö, och den väcker hos mig en håg att lämna denna världen. För att utforska gränslinjen mellan liv och död lutar jag mig på sängen, tager proppen ur flaskan med en cyanförening uti och låter denna sprida sina förödande dofter.
Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig? Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull. Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende. Det är ett visst ord, att om någons håg står till en församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han åstundar.
Jag lyfter ögat mot himmelen Och knäpper hop mina händer; Till dig, o Gud, som är barnens vän, Min håg och tanke jag vänder. Gladt är att prisa och tacka dig, Och gärna vill jag det göra; Jag vet det visst, att du ser mig Och ej försmår att mig höra. Tack för allt godt, du mig ständigt ger Att känna, älska och äga; Tack, gode Fader, för mycket mer, Än jag kan nämna och säga.
Dertill kom, att ingen uppmuntran, intet solsken från tronen träffade de stackars sånggudinnorna. Konungen var för ung och obildad; han visade blott anlag för kroppsöfningar och lustläger. Hennes majestät drottningen kunde väl få sin son att intressera sig för en och annan predikan och hygglig prest, men var sjelf för tanklös för att ingifva honom någon litterär håg.
Ödmjukt sinne gif oss, Herre, Redlig håg och vilja god, Så mot större som mot smärre Frimod, saktmod, tålamod! Dig allt lof må vi hembära, Dig allena vare åra! Böner i landsplågor. N:o 308. Stäck din vrede, Herre, och oss benåda, Låt ej mer ditt blodiga gissel råda, Väg ej mot de skulder, som oss anklaga, Fader, din aga!
Myro visste om denne man, att han till kristendomen hade omvänt några av hennes djupast sjunkna systrar, och att han hade givit dessa kvinnor håg och berett dem tillfälle att träda in på en annan och bättre levnadsbana.
Den fullhet, det lugn, den klarhet, man finner i antiken, i motsats till den kristna världens saknad, oro och aningar, de gamles håg för den solida gestalten, i motsats mot kristendomens syftning till en andevärld, alla dessa företeelser hvila på den omständighet, att de gamles verklighet fanns här, var närvarande och kunde omfattas, då vår däremot är bortom jorden, är tillkommande och blott ett mål för längtan och hopp.