Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Pröfva dig då och beslut, om du vill som maka den ädle Följa och gläda hans lif och dela hans håfvor tillika." Rodnande djupt åhörde den sjuttonåriga flickan Talet och blickade ned och kunde ej svara af häpnad.
Men det klappade ren på hans läpp, det besinnade talet, Längtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen, Tog sin dotter också och fordrade tystnad och sade: "Äfven att dansa är väl på sin tid; jag tadlar ej dansen, Tadlar ej heller joller och skämt, då det öfvas anständigt; Men man bör dock ej alltid, så länge det skiftande lifvet Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska; Glädjen sändes ej heller så rik till den bördiga jorden, Att den beständigt förmår med vederkvickande håfvor Hugna en människas själ och böja dess sinne till skämtet; Därför gagnar det väl att i tid påminnas om allvar.
Så bestyrdes hans mål i en hast, ty den kloka värdinnan Hade på förhand ren anrättningen lagt i beredskap, Så för att fägna sin bror som att visa de håfvor, hon ägde. Denne tömde pokalen och åt med förnöjelse kosten.
"Ojämnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd, Jag fått glans och rika håfvor, du fått ringhet, du, och nöd; Men det bästa ha vi lika, trohet, aldrig vilseförd, Ära, med vårt blod beseglad, och vårt hjärtas vittnesbörd. Därför äro vi kamrater, därför kom och sätt dig här! Gladt vi dela må det mindre, när det större lika är. Jag har guld, om du behagar, jag har tak och bröd för dig.
"Folkens in- och utflyttningar", har jag någonstädes läst, "äro att förlikna vid en andlig byteshandel, hvarigenom de ömsesidigt rikta hvarandra med sina bästa håfvor, genomtränga hvarandra till inbördes förbrödring. Emigrationsströmmens vågor äro de pulsslag, hvarigenom blodet i samhällsorganismen kringföres och hindras att stagnera."
Ren då jag föreställer mig nu den ädle allena, Ser, hur fattig han är i sin rikedom, utan en vänlig Hand, som det tunga lättar och ger det lätta sin ljufhet, Veknar jag nästan och blir allvarlig och ville för mindre Håfvor än hans gå glad att hugna den åldriges dagar. Sådant är kärlek, toka, och sådant kallas att älska. Nämn mig då mer ej unga!
Då tog flickan ur sin gördel spännet, Tog det i sin hvita hand och sade: "Se, den litet har, är nöjd med litet; Men den mycket äger, fordrar mera. Tusen år och tusen ren har hafvet Slukat håfvor och förvärfvat skatter, Och det fordrar än mitt gyllne smycke." Så hon sade och långt hän från stranden Kastade sitt spänne ut i hafvet.
Därför måste väl nu den ädle begära en annan, Söka en flicka, som ej kvarlämnar så mycket i hemmet Älskadt och ljuft, och bättre förstår värdera hans håfvor; Sådana flickor som jag, som nödgades offra så mycket, Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."
Om jag såg dig, om jag såg dig redan Styra framom uddens björkar där, Såg ett segel först och kände sedan Purpurduken, som din flagga är! Och du kom med några glada rader, Af din syster skrifna, när du for, Och du kom med "ja" ifrån din fader Och en moderskyss ifrån din mor! Hvarför skjuta opp vår lycka? Åren Hinna väl med guld och håfvor än.
Ho är den, som dristar säga, Att han gett sig det han har, Att ej allt, hvad han får äga, Är Guds gåfva uppenbar? Själ och kropp, ja, själfva lifvet Är ju allt af Herran gifvet. Herrans håfvor här vi gästa, Allt är hans och intet vårt; Herren sörjer för vårt bästa, Oss det blefve ganska svårt. Intet kunna vi förtjäna; Döden, den är vår allena.
Dagens Ord
Andra Tittar