United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fruktande några långrandiga förklaringar, skyndade pastorn sig att bedyra, det han var övertygad om lugnet, repade eld på en tändsticka och frågade vad som stod på. Det är någon som ropar i trädgårn! Hör du inte! Pastorn lyssnade och satte på glasögonen för att höra bättre. Ja, min själ gör det så! Vem... kan det vara? Gå och se efter, vet jag! svarade frun och gav gubben en ny påstötning.
Advokaten gjorde ett uppehåll för att torka de immiga glasögonen. Äro vi färdiga med urklippet nu? frågade Wolfgang. Ja. Om jag bara förstod, vad meningen är med allt det här. Jag skall fortsätta, så få vi väl klarhet. Apropå klarhet, herr advokat. Säg mig, var min onkel alldeles klar och redig, när detta testamente uppsattes?
"Jag vet aldrig hur vi ska bära oss åt, då jag är rent af utan bröd", funderade Pelle och sköt glasögonen åt nacken till. "Si jag brukar inte hålla så noga på hvad mat jag får i mej själf här om dagarna, det är nog tokigt, men är så ändå." "Har ni bara mjöl, så nog kan vi baka", sade Anna-Lisa öfverlägsen i rösten. "Vi få väl elda opp bakugnen."
Om mannen med glasögonen hade en stark vilja, så skulle han då kunna moraliskt krossa mig, men nu är han en stackare, Gud hjälpe honom! I går fick jag också ett brev från Hartman, som håller på att mörda sig själv med gifter. Han säger att Ziri varit hos honom och velat ha underrättelser från mig. Jag har ej skrivit till henne på så länge, därför att jag är rädd att mannen kan få tag i breven.
Glasögonen hängde långt nere på hennes näsa. Hon stickade strumpor. De voro till honom. Och han avskydde dem, därför att de stuckos. Han satt på soffan och såg på henne. Hans hjärta klappade. Det susade i hans öron. Då och då öppnade han munnen för att kasta fram frågan. Men han vågade inte. Inte nu inte nu om en stund Om han frågade henne nu, skulle hon alldeles säkert säga nej.
Därpå gick man ner till gumman och sonen för att underteckna köpekontraktet och kvittera summan. Carlsson blinkade och grinade åt de båda kompanjonerna, att de skulle hålla med, men de förstodo ingenting. Slutligen tog gumman på sig glasögonen och läste, efter att ha skrivit under. Fem tusen! skrek hon. Vad i allan dar, men Carlsson sa ju hundra. Sa jag! tyckte Carlsson.
Hon såg på honom över glasögonen: Det skulle bara fattas det! Dagen efter höll sig Stellan under rasterna i närheten av gymnasisterna. Annonsen hade stått i morgontidningen, med ett särskilt Observera! på slutet: Skolungdom äger ej tillträde. Men sjundeövristen, som bodde i samma gård som faktorn i den radikala tidningen skulle dit i alla fall.
Nu tog Kerstin av sig glasögonen och såg på honom: Va skulle hans salig mor säga, om hon så honom nu? Stellan gick mot dörren. Där vände han sig om och sade: Håll käft, käring! Därmed stängde han dörren. Lillegård var tom. Han gick hem till sig, kröp upp i soffhörnet i barnkammaren och grät. Men det var ej heller någon riktig gråt. Det var långa djupa snyftningar, som skakade hans kropp.
Mannen med glasögonen Och ändå har jag ej någonsin riktigt velat gå med på detta, tänkte han en kväll. Jag ville det egentligen inte, jag är rädd för den och det är liksom vår synd bleve större då vi begår den därinne. Det kunde ha räckt till med Terjes vindskupa! Han stod en stund framför Ziris port innan han gick upp och ringde.
Men någon kom, och med ansträngt ansikte, ty han kände ett häftigt begär efter Lisas slanka, vackra kropp just nu, slet han sig lös, behärskade sig och frågade henne, fortfarande med armen om hennes liv, vem gästen med glasögonen var. Lisa svarade ögonblickligen, uttalade ett namn som kom honom att draga sig bort och blekna.