Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Jag skall dö, men hon måste följa mig, hon måste ock dö. Gif mig dolken der, fort. Hon måste dö". Brådskande grep Hildred dolken, men slängde den långt ifrån sig. "Nej, dock icke dö. Hon är så späd. Icke vill jag förtrampa den svaga. Hon må lefva, blott hon icke griper efter hvad som är mitt, mitt in i evigheten. Må hon lösa den förtrollning hvari hon snärjer honom".
Gif, att vi i frid få vandra Denna korta lefnadsstråt; Såsom vi förlåta andra, Våra skulder oss förlåt! Nåd låt gälla fullt förut, Innan ytterst rätt kräfs ut. Världen söker oss bedraga Med sin sötma, konst och sed; Oss, så bräckliga och svaga, Ej i frestelse inled; I all glädje med oss blif, I all sorg förtröstan gif! Mycken är vår brist, dess värre!
Och hvar det ord predikadt vardt, Där tändes hjärtan underbart; Guds Helga Ande var däri, Att som en eld det kunde bli. Välsignade de helga män, Som lärt oss söka himmelen Och visat oss, hvar vägen går Igenom Jesu Kristi sår. Gif oss, o Gud, din Andas nåd, Att vi må följa deras råd Och alle med dem prisa dig Och lefva så evinnerlig! Psalmer öfver söndagsevangelier. N:o 201. Joh. 2: 1-11.
EUBULOS. Gif efter, gosse, bättre är Att vika än att trotsa nu. HYLLOS. O fader, ej För dig, för mig jag trotsar: Lätt för oss det är Att allt fördraga. Ödet lärt oss denna konst. För henne blott jag vågar allt, den sörjande, Den blinda kvinnan, som, vid bättre dagar van, Nu skyddlös i vår boning valt ett ringa skygd.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Ila hitåt, ila ditåt, Du är här min, du är där min. Hvart som helst du må ta vägen Hur som helst du är min egen. l det friska gräset bette skymmeln, Betar där en stund och därpå hör han, Huru flickan beder till sin moder: "Gif mig ej åt den, jag ej kan älska!
Du min tröst, min moder blef; så hör min bön, som fordom! Om andra dig förglömt, så hör dock mig! Hur länge skall jag sörja i min själ, och ängslas dagliga uti mitt hjärta, hur länge skall min ovän sig förhäfva? SIGRID. Så rent, så hvitt, som dessa rosor, var engång mitt hjärta. Tyst det blöder nu, du heliga Guds moder, gif det frid! KATRI. En bön? Och här? Hvem är den hvita dufvan? Tyst!
Tre dar på spårlös bana han irrat ren, På fjärde dagen såg han ett segel; Rakt fram mot Fjalars drake dess kosa hölls, Och snart vid sitt mål det fladdrade slakt. 'Till strid dig red, kung Fjalar', på bjarmers språk Med åsklik stämma ropte dess höfding, 'Din son slog fräckt vår konung och tog hans skepp, Gif bot för hans dåd, dö, lämna oss ditt!
Och det känns som om bröstet vore krossadt, fylldt af skärfvor och flisor, en enda blodig förstörelse. Jag skulle vilja ge mitt lif för ett enda vänligt ord af honom och han kan icke skänka mig ett enda ögonblick, fast han vet, måste veta, hur jag längtar. Himmels eller afgrunds makter, gif mig ett vapen mot denna lidelse!
Jag har ej någon skälig orsak, hvarför jag skulle öfverge min käre konung och bryta otacksamt min tro mot honom. Och hvilka vilkor vill du föreskrifva, för att af dig, lifdömde domare, min nåd mot dig bedömas må som högsint? JOHAN FLEMING. Gif mig ett straff, jag är ju fånge vorden; sänd mig i landsflykt bort från fosterjorden.
Dagens Ord
Andra Tittar