Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 oktober 2025
När han kom till ledet, stannade han tvekande vid den tavla, som inramades mellan syrenhäckarne på ömse sidor om brunnen. Under gårdslinden, som sjöng alltigenom av bin och humlor, satt pastorn och rökte en porslinspipa med en målad hjort på huvudet. Den gamles ansikte var grått under det stora vita håret, så vitt som floxens blommor, där växte på rundelen.
Mången storm hon stillat, mången smärta Har hon läkt, på hennes lugn ren mången Lagt ett skuldbelastadt hjärtas börda; Alven jag, om hennes fot jag hunnit, Skulle lärt att glömma och förlåta, Skulle somnat lugn." Han teg. En tystnad, Djup som grafvens, rådde några stunder. Då steg Dmitri fram och tog den gamles Hand i sin: "Kom, följ mig", så han sade, "Jag vill leda dig och visa vägen.
Valdemar fann det också riktigt, att han själv och hela hans hus förblevo under fadrens ris. Men i hjärtat uppspirade hat mot allt tvång, och hemligt började han längta efter den gamles död. Han drömde om den dag, då han skulle få kasta den varma högtidsmanteln och visa sig sådan han var.
Ut! här ges ingenting, mottog honom jungfrun, innan den gamle hunnit hälsa och framföra sin fråga om Alrik Lundstedt träffades här. Nu är jag här! hälsade den gamle, utan att räcka handen. Kan du nu ge mig något att äta, för jag har inte fått något ordentligt sedan jag kom ut ifrån Kalmar. Kalmar? Vad har far gjort i Kalmar? sporde Alrik med en nedslagen blick på den gamles dåliga yttre.
Gubben låg rak lång tvärsöver vägen och gumman satt på dikeskanten med hans huvud i sitt knä. När hon såg, att barnen åter voro över henne, började hon skaka gubben och dra i honom, men han vaknade inte. Barnen togo honom mellan sig och buro honom hem, gumman följde tyst efter. Den gamles kropp var iskall och barnen trodde, att han var döende.
Kommer du i fläkten, Bär du hennes suckar; Kommer du i ilen, Bär du hennes klagan; Kommer du i stormen, Bär du hennes verop: "Ve mig, edsförgätna, Ve mig, ensam blefna! Ur den gamles armar, Från hans kalla kyssar, O, hvem för mig åter Till min varma yngling, Till min första kärlek!" Sippa, vårens första blomma, Om jag bröt dig, om jag gaf dig Åt den älskade, den kalla!
"Unge herre", hördes lugnt den gamles svar, "Långsamt far man, när från eget land man far. När man ser sitt folk med skam fly unnan bara, Då lär bättre sofva än att vaken vara. Hvarför skulle jag mitt gamla anlet två? Mera öppen hade blygseln synts därpå. Gärna tog jag mot och tålte spe och snäsa; Sorg jag bar, och därför bar jag sotig näsa.
Hon dog en vinternatt, när snön yrde kring stugan, och när även en dag den gamles timme slog, så togo barnen i arv de båda stugorna uppe i skogsbrynet, båten och notboden nere vid sjön. Men skärgårdens sagor äro många, och en av dem var även sagan om de små röda byggnaderna vid skogens bryn.
Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.» Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade icke på de gamles råd.
När han kom till ledet, stannade han tvekande vid den tavla, som inramades mellan syrenhäckarne på ömse sidor om brunnen. Under gårdslinden, som sjöng alltigenom av bin och humlor, satt pastorn och rökte en porslinspipa med en målad hjort på huvudet. Den gamles ansikte var grått under det stora vita håret, så vitt som floxens blommor, där växte på rundelen.
Dagens Ord
Andra Tittar