Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
Slavarne ha hört hans rop. Vi äro förlorade. Gästerna hade plötsligt blivit nyktra. De viskade och betraktade varandra med förskräckta blickar. Vad? utbrast Annæus Domitius. Vad betyder denna tystnad? Står jag bland rebeller?
Gästerna i den kungliga slupen sökte sig ett härbärge hos en av stadens ansenligaste borgare vid namn Rechart Bögman, som hos sig brukade härbärgera förnämligare resande.
Kammaren, där han befann sig, hade två dörrar. Den ena, som nu stod öppen, förde till brudgemaket, den andra till den förut omtalade balkongen. Karmides' uppmärksamhet togs ett ögonblick i anspråk av ett obetydligt buller, som hördes utanför. Han trodde, att någon av gästerna eller husets tjänare förorsakat det under gåendet över balkongen. Orsaken var dock en annan.
Man kunde tillviska varandra, att man iakttagit det, men ingenting vidare; och det fanns väl ej någon, som förgätit att för sig själv tillägga den gamla formeln vid sådana tillfällen: »gudarne avvände olyckor!» Karmides hade nu blott en önskan: att de sista gästerna skulle gå. Han längtade att vara ensam med sin brud.
Här väntades han av de andra gästerna, som var för sig undergått samma behandling. De kunde således icke vara annat än morgonfriska. Också var hugsvalelsen redan i full gång. Karmides hörde på avstånd skratt och glada röster. Ett samkväm, som började så tidigt på morgonen, var någonting ovanligt och retande.
Ån spottade på stolsfoten och slungade honom mot huvet på Gisle, så att han föll sanslös under bordet. Gästerna sprungo emot Ån, men Björn gick emellan; då blev det tyst i salen. Trälarna buro in grisen och ställde honom framför bruden. Ån kände igen Grotte, gick fram och kysste honom mellan ögonen. Då log folket. Känner du igen honom? sa' Drifva. Skulle jag inte känna min vän?
En inspektors öfver kopparräntan kärlek uppkom så, att Amor en gång fick lust att bli grufdräng i Falu koppargrufva, men råkade ramla ner i det kallaste vattnet. Herr inspektorn kom och hjelpte upp honom igen, och till tack derför sköt guden, sedan han först fått grundligt värma sig, en pil i räddarens bröst. Utan tvifvel hafva dessa barnsligheter mycket roat gästerna och förtjusat de nygifta.
När han kommit mitt på golvet, släppte han knytet och slog upp ett skratt, så högljutt att gästerna sågo på varann och hundarna började tjuta på tomten. En dåre, en dåre! ropade de. Det var en dråplig skämtan du skaffat oss, Björn. Kan du göra visor? frågade Ivar Bjesse. Jag har bara gjort en stol. Har du inte gjort visor förr? Jo, men det har gått sönder nu. Vad har du i knytet? frågade Guse.
Gästerna betjänades av utvalda slavgossar, vilkas långa lockar Olympiodoros föredrog framför servetten, när han mellan rätterna torkade sina med parfymerat vatten övergjutna händer. Konversationen var icke blott yster utan gudlös.
Några gröna kvistar, som från en av buketterna fallit ned på bordduken, kom honom att tänka på granris och snö. Gästerna tycktes honom likna nickande kinesiska dockor, vilkas tomma löje stelnat till ett dödskallelikt grin. Han kände ett våldsamt behov av att resa sig, slunga stolen i ett hörn och gå sin väg, likgiltigt vart, endast försvinna genom en dörr. Wenschen drack med honom oupphörligt.
Dagens Ord
Andra Tittar