Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Under den hårda ytan, djupast inne i hennes frusna väsen, hade det alltid funnits en grundfond af bunden värme, som nog kunnat frigöras, om det fallit en smula solsken på hennes väg. Så som hennes lif gestaltat sig, hade den fått ligga som ett obrukadt kapital. Hon visste nu hvarför. Det kom sig af hennes själfviskhet, för hennes hjärtas girighet.
Far sofver icke i kyrkan den söndagsmorgonen. Han står på kyrkogården med knäppta händer och stirrar på en graf, som ännu icke är fyld. Inuti, nere på den frusna bottnen ligger en liten klädkista, en mycket liten som dock inrymmer det som ännu i går var lif. På marken i snön ligger modern. Hon gråter icke. Hon har ej tårar.
Abbéen frös om fötterna och började stampa inne i vagnen, Jeanot gned sina ögon uppe på bocken och vaggade snyftande fram och tillbaka, så att hårpungen svängde; det oroliga, hoppande ljuset från lyktorna skrämde hästarna, som skrapade med hovarna mot den frusna marken och vrenskades. Blott Monsieur de Châtillon höll orörlig och tålig på sin höga häst vid den ena vagnsdörren.
Ännu, sen många lustrer gjort sitt tåg, Jag blygs att nämna det, kan minsta minne Från dessa tider bryta upp en våg Ur vinterisen i mitt frusna sinne, Som när jag nyss den unge målarn såg. JULIA. Såg honom? Onkel, säg, förtälj, förklara v.
Det finns så många frusna små, som, utan hem i världen gå, som ej i älskad moders famn sig kunna söka fridfull hamn, så mången, mången lider nöd och gråter efter hem och bröd. Kanhända att invid din port det står en sådan. Öppna fort! Sök dela med dig hvad du fått Gud gifvit dig så mycket godt, och vet, att hvad du gjort Hans små, det har du Honom gjort också.
För hon ska förstås vara tandlös, och det blir som tunnbröd och kaffe åt gammelfarmor." "Tänk, hon är slugare än jag", sade Månke, som kom med två näfvar frusna lingon till syskonen, han hade tagit dem så godt som "inne i rummet". "För si ni då jag gick och klaffsa och sökte efter vatten så sprang hon rätt ner till en lill'bäck rakt här bredvid.
Ingen enda vindflägt lyfter de hvita snödunslöjorna, och Päjänes vida frusna vatten utbreda sig i fjärdar, vikar och sund, så långt ögat når. Mil efter mil är allt lika ödsligt, tyst och hvitt.
Men icke alla de små granarna, som vind och solsken hälsat i går, funnos i dag kvar på sluttningen. Solen lät därför blicken sökande spana omkring, och slutligen fann hon de saknade, ett helt sällskap, som stodo där resfärdiga. De sågo likväl icke alls ledsna och bedröfvade ut, nej, de voro lika gröna och friska som sina syskon, hvilka ännu hade sina rötter i den frusna marken.
En mera öde ö än denna, som vi kommit till, kan svårligen tänkas, ty snö och is betäckte hennes frusna och steniga sluttningar. Men för oss var hon af sådan vigt, att vi med henne förenade namnet på den person, som var den egentlige upphofsmannen till vår expedition, grefve Wiltschek.»
Den smala remsa av himmelen, som trädens spetsiga grenvalv lämnade fri, lyste över deras huvuden med den ödsligt blanka och frusna färg, som det blåa av himmelen får, då solen har gått i moln. En sädesärla sprang hit och dit framför deras fötter i meningslöst sicksack; hon hade en lång mask i näbben. Vart för den här vägen? frågade Märta och pekade på en gångstig inne mellan stammarna.
Dagens Ord
Andra Tittar