Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Lång är vägen dit, sju dagsresor lång, men aldrig förr hörde jag en sådan veklagan. Aldrig förr gick en sådan fasa ut över landet. En stund sökte han i det frusna gräset och hopsamlade några torra örter, men sedan stannade han igen och lyssnade. Slå ett hårt slag på din sköld, högjungfru! sade han. Väck dina gelikar ur dödssömnen!
Men nu skulle linjeregementet bryta upp. De små soldaterna stodo väntande och blåste så mycket de vågade i sina frusna händer. Ändteligen ljöd kommandoropet: "Framåt marsch!" En allmän rättning öfverfor lederna, hvarje ansikte fick ett modigare utseende, fötterna höjdes, musiken föll in; men pipan allena, ty trumman låg, Gud vet hvar, med sin trumslagare.
"Hvart leder, arma barn, din stig? Kom hem till oss att värma dig!" Så sagdt, han tog den frusna med Och hann omsider gårdens led Och trädde in till stugans fest Med brödet och sin späda gäst. Vid muren satt hans dagars tröst Med yngsta barnet vid sitt bröst: "Du dröjt så länge på din färd, Kom hit och sätt dig vid vår härd Och du också!" Så öm, så lugn Hon ledde gossen närmre ugn.
Men, som sagdt, dom är väl snart här, bå' ungar och get." Barnen vandrade sålunda iväg utan att oroas af förföljare. Men där blef dock, under dagens lopp, en gråt och en jämmer på småstintorna, Brita-Cajsa och Anna-Märta. De gräto icke för att de fröso så att näsa och händer voro rågklintsblå på dem, och tårna så frusna, att de inte kunde stå på fötterna. Nej, de jämrade sig och gräto i hunger.
Hvem vet likväl, om icke också hon i själ och blod hungrat efter den stora ömheten, den hjärtats välsignelse, som aldrig kom henne till del. Starka kvinnor längta ofta efter att få vara svaga, och frusna efter att få smälta i vekhet.
Moar och hult blefvo till åkrar under hans händer, stenar till bröd, trä till guld. Han tog namn efter sin mors hembygd, kallade sig patron Finne till Ryd och var en verklig herreman, med stort anseende för rikedom och gudsfruktan. Vid fyllda fyrtio år gifte han sig med en stiftsjungfru, hvars blåa och frusna blod han icke synes ha varit man till att tina.
Kärr och sjöar lågo frusna och hårda som hällar och kunde befaras av både ryttare och vagnar. Då kom oron över Folke Filbyter och han kunde icke längre sitta overksam på härdkanten. Han tog sin träl med sig och red ut för att på nytt fortsätta sitt aldrig uppgivna sökande.
Slutligen hade hon ingenting mer att beställa med Daniel. Hon daskade honom med två fingrar på kinden. Du är ändå snäll, du, Daniel, som gör som mor vill. Hon följde honom ut på kökstrappan. Pojken slöks av mörkret. Stegen föllo jämnt och stadigt i gruset, så klingade klackjärnen mot den frusna vägen, så hördes ingenting mer.
Men hon var för ifrig, för häftig. Stickan glimmade och lyste till ett ögonblick, just när Maglena nypit till så morskt att den knäcktes, så sjönk den ner i den våta mossan och slocknade. Hon var färdig att skrika högt af förskräckelse och sorg. Ja gallskrika, som ett lill'barn. Skulle hon gå miste om hoppet att få eld nu när det varit så nära att hon lyckats! Eld! Det var värme för frusna lemmar.
Det var mörkt nu, och lykttändaren med sin stång stöflade mellan lyktstolparne och tände gasen. Han smällde med stöfvelsulorna mot gatan, så att det dånade i den frusna marken. Det var kallt nu mot natten och det gällde att hålla sig varm. Men Schana kände ingenting, hon var allt för upprörd.
Dagens Ord
Andra Tittar