Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 oktober 2025
Aubin i ett nytt stycke, men då Madame de Châteauneuf skickade bud och bad henne göra sig i ordning, lät hon svara, att hon var trött sedan frukosten i Tuilerierna och icke orkade mera. Ett ögonblick hade hon i sin ångest tänkt på att följa med men vad kunde det tjäna till?
Jag gick upp på mitt rum. Fönstret stod öppet, men icke en fläkt rörde sig. Luften var ljum och stilla. Jag tog upp tändstickslådan, stack några små hål på dess övre sida, för att djuret skulle kunna andas, och därpå gick jag till sängs. Dagen därpå var en vacker och solvarm dag. Termometern visade över 30 grader och alla pensionatets gäster gingo strax efter frukosten för att bada.
När frukosten var slut, kom gumman in och bad Carlsson och Gusten följa med ut åt lagården och på gärdena för att få samråda om sysslornas fördelning och se till vad som skulle göras för att få gården på fötter; och sedan skulle man samlas inne i stugan för att läsa predikan.
Lilla Betty, som annars alltid brukade hålla målron uppe, som man säger, hon satt med nedslagna ögon och sväljde oupphörligt tårarna, som ville tränga sig fram. Efter frukosten gingo flickorna in till fadern för att läsa upp sina bibelspråk. Betty kunde ej sitt och fick därför en allvarsam förebråelse för sin försumlighet. Därefter gick hela familjen för att höra Guds ord.
Och väggarna voro inte tapetserade. De voro fyllda med urklipp ur familjejournaler. Det var otroligt vad luften var tung! Vad var det för ett rum? Plötsligt greps han av en aning, störtade upp och ryckte bort sängkläderna från britsen, där han låg.... Prästgården såg inte Håkansson till frukosten.
Efter frukosten hade Madame Bonaparte ställt om »mystifikationer» för att roa sina unga gäster, och ehuru Förste Konsuln, vad alla visste, i
Stellan rätade upp sig: Jo, dä kan ja visst! Ja, men ja ä simkandidat. Å ja vet, hur man ska bära sig åt, när man dråsar i plurret. Stellan såg på honom. Å vill du inte va mä, så kan ja lätt få en annan. Dä ä ingen konst. Stellan vred på sig: Nä, dä vet ja väl! Klockan ringde. De gjorde en avstickare ned till ån, innan de gingo hem till frukosten.
Pikku, som var fyra år, gnagde arbetsamt på sin hårda kant, men det gick ändå, sedan biten blifvit blött i kaljan. Om en kvart var frukosten slut. Pekka tog från långbänken, som gick längs en af kojans väggar, en stor, väldig, rostig koskälla från den tiden pappa lefde och familjen kunde bestå sig med ko, och så band han skällan omkring halsen på Pikku.
Pitter var på grund av hans efternamn Stellans öknamn. Hur vågade du? Det låg beundran i deras röst. Men också för denna var han alldeles okänslig. Vad betydde kamraternas beundran? Han hade ingen aptit till frukosten och gick in på sitt rum, lade sig på soffan. Han var så dödstrött, dödstrött.
Vi sågo dörrstycken uppe i tullhuset, målade av Elias själv, vi sjöngo hans visor efter frukosten med pianoackompanjemang; men han själv! Är han död, eller sover han? Äntligen ombeddes vi att i sluten trupp, under tullinspektörens anförande, med sång tåga upp och hälsa gubben. Vi gjorde så, travade genom den rysliga sanden upp till en backe, där en rödmålad stuga stod.
Dagens Ord
Andra Tittar