United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men det var mer än en mil till närmaste människoboning, gästgifvaregården, det fula, fattiga och illa beryktade Rummakkamäki. Pekka lyssnade. Pikkus koskälla hördes icke mer. Familjens öfverhufvud blef litet orolig, man brukade eljest höra klockan på nära en fjärdingsvägs afstånd. Han måste ha reda på saken. Barnen hade redan varit borta en timme, kanske ett par.
Pikku, som var fyra år, gnagde arbetsamt på sin hårda kant, men det gick ändå, sedan biten blifvit blött i kaljan. Om en kvart var frukosten slut. Pekka tog från långbänken, som gick längs en af kojans väggar, en stor, väldig, rostig koskälla från den tiden pappa lefde och familjen kunde bestå sig med ko, och så band han skällan omkring halsen på Pikku.
Jag hör en koskälla, kanske vi ej äro långt från en gård. Verna lyssnade med handen bakom örat. Jag tycker det är en hund jag har åtminstone aldrig hört en ko skälla sade Bertha spetsfundigt och knep Verna i armen. Pajazzo! Men tycka ni som jag, så söka vi nattqvarter i närmaste gård. Alma och Lilli kunna bestämdt icke gå längre i qväll.
Eller skulle han hafva koskälla kring halsen till medalj åt sig gycklade en annan. Ella hade nu fått nog. Utan att hafva velat det hade han hört alltsammans. De hade talat till hvarandra utan att låtsa se honom och hade gjort det så högt, att intet ord skulle kunna undgå honom.