Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade: »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet.
Sade jag dig, att jag i dag har sett Karmides? Rakel, som vid detta namn spratt upp ur sina tankar, fäste sin blick på Myro och frågade med matt röst: Vad var det du sade om Karmides? Att jag har sett honom i dag på gatan, svarade Myro, glad att hava ett samtalsämne, som vann Rakels uppmärksamhet. Må gudarne straffa den trolöse uslingen! Han tyckes icke hava något samvete.
Det syntes, att han fann behag i kvinnor, ty hela stugan var full av både unga och gamla trälinnor, och en särskild bur på stolpar var uppförd åt dem vid ena gavelväggen. Där knuffades de med varann för att få se på den obekante ryttaren, som med sin järnhatt och sin stolsliknande sadel föreföll dem underlig. Vem är den tjocke mannen? frågade de.
Vill du ännu en gång göra mig till viljes, bad Luitgard, så stanna vi här bakom kullen ett ögonblick och låta skaran tåga förbi. Vilka dessa ryttare än kunna vara, dina vänner äro de knappast. Stackars herre, dina vänner hänga med rep om halsen. Han grep henne om handen så hårt, att hon drog den tillbaka med ett lätt rop. Ser du den ryttaren, som viker ut där ur raden? frågade han.
Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som voro vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela. Och när Israels män Benjamin frånräknad mönstrades, utgjorde de fyra hundra tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro krigsmän. Dessa bröto nu upp och drogo åstad till Betel och frågade Gud.
Det fanns också en sak, som trälarna alltid frågade honom om, och det var tiden. Oupphörligt kommo de till dörren och frågade, ty han hade vant sig att tyda ljusets gång på väggstockarna lika säkert som på en solvisare. Till och med under natten kunde han svara dem.
Hans dräkt var, som nämnt är, brun och i tyget grov men likväl så skuren, som om den förfärdigats av en moder, stolt över sitt barns skönhet. Var det pestgossen? Nej, han bar icke den hemska räfsan... Nej, han var ej en skenbild utan en liten varelse med människoblod i ådrorna. Vem är du? frågade patern och lyste med lampan på främlingen. Jag heter Sorgbarn.
Men morbror frågade honom så här: Det blir väl som en stor bytta? och därtill svarade doktorn: Precis det, ja. Gott, sade Wolfgang. Inte begriper jag detta, men låt oss fortsätta bytta ja att en stor bytta får notera Rotera, rättade flickan. Bra, en stor bytta får rotera om sin axel i horizontalledet.
Klockan åtta på morgonen kom en af pigorna in och frågade om de ej ville ha kaffe. Fem sömniga röster mumlade ett belåtet ja, den sjette svarade med en långt utdragen snarkning, som kunde tydas hur man ville. Låt oss få sex koppar kaffe, bad Bella, som fortfarande agerade tolk. Pigan nickade. Hon stod och betraktade deras upphängda klädningar med mycket intresse.
Var kniper det? frågade moran. I magen! skrek han och satte i att tjuta. I magen! Aj, aj, aj, aj Mor i Sutre räckte fram handen. Kom och hjälp mig upp, Basse! Han smög sig till henne sidledes för att bjuda minsta möjliga skottavla, han förlängde sin högra arm en aln vid pass och tog spjärn med fötterna men föll likväl framstupa, då moran med en knyck reste sin lekamen. Där låg han, uslingen.
Dagens Ord
Andra Tittar