Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juli 2025
Den äldre herrn såg på Anna-Lisa och sade: Det finns tre sätt att ordna saken. Antingen får sätet sågas sönder eller får barnet sitta så länge att det magrar loss eller också måste foten amputeras. Odjur! skrek fru Göransson. Att såga sönder sätet, fortfor den äldre herrn, låter sig ej göra utan tillstånd av Drätselnämnden och att få ett sådant tar ungefär 4 månader
Vad som då föreföll mellan de båda männen, veta vi ej; patronen tillfrisknade åter, men från den stunden blev förhållandet mellan den gamle krigaren och hans forne vedersakare såsom mellan en öm fader och en ångerfull son, och detta förhållande fortfor, till dess gamle Brant, mätt av år och jordisk glädje och längtande efter högre, fullkomligare fröjder, tillslöt sina ögon i kretsen av sina barn.
"För friden i din själ", fortfor jag utan häftighet, "för oskulden i ditt bjärta och för kärleken till en mild natur?" "Sorgen", sade hon, "öfver hvad jag då var, och hoppet att dock icke blifva förtappad."
. . . Det var min afsigt, fortfor han, då Hanna ingenting sade, att sända er penningar. Men det lif jag var van att föra, uppslukade allt hvad jag kunde förtjena .
"När jag tänker rätt på saken, du Oktavia", fortfor hon vänd till prästfrun, "så vet jag inte hvarför ej Sylvia och lilla Maglena här skulle kunna få en get. Den kan få sin plats nere i stallet. Kusken får sköta den. Gamle Bergström gör allt som kan glädja Sylvia." "Får vi en get så vill jag följa. Men nog kan vi sköta' na själf, Sylvia å jag."
Länge fortfor detta brummande, och då man ändteligen kom till begripliga ord och vidare började förstå hvarandra, var resultatet af öfverläggningen ännu långt borta.
Men denne följde redan sin egen föreställning och fortfor: "Då började den mörke att visa sig." "Djäfvulen?" frågade en mängd röster, och nyfikna ögon föllo på berättaren. "En sägen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i solgången sett från fjärden en grå man på höjden af åsen.
"Jaså hon är så märkvärdig?" "Gullspira! Jaa nog är hon de! Hon har vett som tolf. Månke stod tyst och grundade öfver Gullspiras vidare förträffligheter. Han fortfor: "Om hon si att vi är trött och hungrig så kom hon till oss och säg, mää , säg hon "ta tå inäj", mena hon, och när vi hadde småstinterna så kunde hon säga åt Anna-Lisa så där, mångande gånger på dan."
Emellertid ansåg han ännu icke tiden vara inne att giva sin vrede lösa tyglar; han behärskade sig och fortfor: Men om du tycker om flickan, så skulle du väl icke vilja stå i vägen för hennes lycka, min vän? Menar patron, att hon skall bli lycklig, bara hon får en rik man? Ställ inga frågor på mig, karl, utan svara själv!
Låt oss icke tala mer därom, fortfor Rakel. Jag har dock ännu något, varom jag kan bedja mina fäders Gud, och det är om döden. Jag har givit dig allt, Karmides, utom detta usla liv. Det är allt vad jag äger kvar. Tag även det, om det kan vara dig till någon glädje. För mig är det nu endast en börda. Då jag gick hit, så ägde jag ännu en förhoppning.
Dagens Ord
Andra Tittar