Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Och den, som skakar kedjan, han är dödens, han skall utplånas ur Israel, för honom stänges det mänskliga samfundets och salighetens port, för honom tändas helvetets eviga lågor. Det fattas dig endast ett: en man som kan begagna dig. Jag känner två, som skulle kunna det.
Och då vi började tvätta oss, flyttade de sig närmare och iakttogo oss så noga, som om deras själars eviga välfärd berott på en rätt kännedom om en sådan förrättning.
Hans ansikte var på en gång sorg och frid. Det var förunderligt, David var den ende som ej hittade vägen till fred ur de onda dagarna. Far hade samma sorg men en större styrka att bära. Han hade hittat sin Gud och David hade aldrig hittat sin. Han slog upp ögonen. Som eviga pulsslag från ett väldigt larmande hjärta dunkade buffertarna.
Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet. Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.
Hvar visar världen oss en grund, Så fast att därpå bygga, Som ordet af Guds egen mund, Det eviga och trygga? Har du det ordet sökt till stöd, När andra stöd dig svikit, Från världens haf, dess storm och nöd In i den hamnen vikit, Då vet du, hvad du tryggas vid, Hvar du kan fasthet finna, Då känner du en ort af frid, Dit inga sorger hinna.
Och ditt välde består Med sin eviga lag, Och den krona, du bär, Skall ej hvila en dag Öfver grånande hår. Och du själf är så fri Som ditt härliga ljus, Och en värld är ditt hus, Men du ryms ej däri, Och ditt barn är en slaf!
Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela. Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
Hon tog sin kofta och skylde flärden, medan pastorn tog en min av höghet såsom innehavare av de eviga sanningarne och ett boställe. Pastorns älg. Pastor Norström hade mycket små intäkter, dels därför att hans hjord var fattig, dels därför att upplysningen uppifrån började pyra sig ner, och vantron nerifrån, läsarne, bjöd en svår konkurrens med brödkyrkan.
Var en sådan gudsförnekare så alldeles viss på att han i alla fall inte till sist skulle straffas, att inte någon gång något alldeles förskräckligt skulle hända honom, det förskräckligaste av allt: den eviga fördömelsen? Han visste inte, om han skulle beundra eller avsky honom, beundra hans mod eller avsky hans okunniga fräckhet. Han undrade, hur en sådan mänska såg ut.
Så må vi gifva, väl till mods, Allt timligt gods, Ja, lifvet, om det gäller, För det, som oförgängligt är, Som vårt begär För alltid tillfredsställer. Så må vi sträfva utan rast Och hålla fast Det eviga och ena. Var du vår hjälp, o Jesu god, Stärk kraft och mod, Du all vår kraft allena! N:o 209. Luk. 10: 23-37.
Dagens Ord
Andra Tittar