United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd. Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.
Du vet då inte att jag har sett honom jag har sett ansiktet. Men han hade inget hjärta. Det är Hans hjärta jag letar efter här i stenarna. Tror du inte att Guds barmhärtighet finns här? Men säg mig att jag bliver ren om en två tre dagar men till dess skall jag vara utom lägret, säger Herren! Men tyst nu David bleknade plötsligt och lutade sig mot sin slägga de sjunger de sjunger däruppe!
Denna kan utebli ändå kanske; men skall något verka, så är det allenast älskvärdhet, tänkte han. Vad ser du på däruppe i himlavalvet, Sara? Jag undrar, om det kan vara långt dit? Han tryckte henne till sitt bröst och svarade: vi är på vägen. Blott på vägen? Nej framme ... om ... Albert!
Den ene var en rik man med glad och fryntlig uppsyn, den andre var en liten fattig pojke i träskor och trasiga kläder, men äfven den lille var vid godt mod och pep och hvisslade i kapp med bofinkarna däruppe i lönnträden. Den rike, lycklige mannen var som sagdt vid det gladaste lynne, det äro icke alla rika.
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck. ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig. I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta; därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Han satte sig på en stol vid bordet, han ville dröja här nere en stund innan han gick upp att möta den allra största ensamheten: sömnlösheten däruppe på vindsrummet.
Men varför Märta mår du inte bra, eller har det hänt något? Nej, men jag vill gå hem! Jag vill gå hem! Hon var borta, och Tomas stod ensam utanför sin port. Vad skulle han göra? Han kunde icke förmå sig att gå upp. Däruppe var det tomt och ensamt. Och åter drev han ut i snön. Märta ilade hemåt.
Det var så härligt och så saligt att vara med den förklarade frälsaren och Moses och Elias på berget, att Petrus aldrig ville gå ned därifrån. Han ville bygga hyddor däruppe och kvarhålla det ljufliga, himmelska mötet. Men Petrus glömde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas här nere på jorden. Guds barn skola nog få ärfva himmelens sällhet till sist, men icke här nere.
Tyst och sakta som om han varit rädd för att störa honom, smög David sig ut och nedför trapporna. Sakta vandrade han gatan framåt, och om han inför någon haft att göra reda för vad som hänt däruppe och hur han känt det, skulle han icke varit i stånd därtill.
Han stirrade på henne utan att kunna svara. Säga till honom, mumlade han, men vad skulle det tjäna till? Varför kom jag egentligen hit? För barnens skull! Det uppskakande i historien hade alldeles kastat honom ur det lystna erotiska tillstånd i vilket han kommit hit. Gråt inte mer, sade han, dom har visst tystnat däruppe nu. Nu skall jag gå du ser ju att jag håller ord, jag lovade vara ordentlig.