Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Om rättvist eller orättvist du hatar mig, Det döme Zeus, mig tillhör att förlåta blott. Ty alltför litet vore jag min lycka värd, Om jag ej kände, att dess bästa gåfva är Den, att jag nu fördraga får, får vara mild. Du hatar mig, må vara! Mer än fjällets is, Af vintern ammad, varar hatet evigt ej; Det smälter opp, när godhet, vårens värma lik, Ej tröttnar att däröfver hvila dag från dag.
Modren sade: "Hvaraf blekna dina kinder, flicka?" Flickan sade: "Red en graf, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröfver Och på korset rista, som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, Ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, Ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder. Ty de bleknat genom älskarns otro."
Och ingen är gladare däröfver än jag, min käre vän,» sade generalen. »Men jag har en hemlighet att anförtro er.» »Jaså, hvilken då?» »Er stora plan har totalt ruinerat mig.» »Hvad säger ni? Jag har ju visserligen hört att åtskilliga af era gods hafva försålts och att ett par hus hafva afyttrats men att ni, Rysslands rikaste man, är ruinerad » »Som jag säger.
Jag var nervös och förtviflad öfver att icke få träffa honom på tu man hand. Jag hade föresatt mig att vara sann och naturlig, att försöka tala helt enkelt och okonstladt, med ett ord, att vara mig själf och icke blygas däröfver. Detta mitt hjältemodiga beslut hade jag till yttermera visso antecknat. Det såg ut så här: Jag vill vara vänlig och mjuk som en kattunge.
Ty hvad jag lidit, hvad i långa år Jag njutit såsom ljuft och tänkt som sällt, Stod i förklarad glans inför min själ, Och kärleken gick som en sol däröfver. Förbannad från mitt hjärtas ljusa eden Var dock en enda tanke, var dock den: Att Minna, Minna ägdes af en annan.
I själfva värket var det ju alldeles naturligt. Inte saknade hon oss och inte kunde vi vara misslynta däröfver.... Under många år hörde vi ingenting om Agnes. Vi hade slutat skolan och skingrats åt olika håll. Blott några få hade stannat kvar i den forna skolstaden. Ännu en gång samlades dock en hel mängd af oss. Det var då jag stod brud och firade bröllop.
Tjocknad Låg en hvitgrå dimma än däröfver, Och ej strand, ej våg, ej holmar syntes. "Vill du själf försöka hitta vägen", Sade han, "med båt far ingen annan; Men till fots är färden lång kring viken, Och för dig finns nu ej häst i gården." När den gamle hört det hårda ordet, Gick han tyst till stranden, löste båten Och begynte ro i gråa dimman.
När solen kom däröfver, Ett ögas varma strålar, Då smälte det i floder Af känslor och af tankar, Blef fritt och mätte rymder, Tillförne obekanta, Blef varmt och blef en spegel Att fatta blåa himlen Och jordens blomsterfägring Och i sitt djup förvara Det blida ögat ständigt." "Och hvems, o flicka, säg mig, Var detta blida öga?"
JULIA. Men onkel likaså, om ni förlåter. v. DANN. Du är oslipplig, unge, säg mig, när Du sett en verklig tår uti mitt öga, En tår, som fallit ned? Det tror jag föga. Min blick kan synas skum emellanåt, Den skyms af töcken då, men ej af gråt, Af töcken, som helt lätt däröfver simma. JULIA. Ack, huru ofta såg jag ej den våt, Så våt, min onkel, att den tycktes glimma. v.
Dagens Ord
Andra Tittar