Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Inte skall man få skilja henne från skolan, sade en med beslutsam min. Om hon afgår, så går jag med, sade en annan. Ja, ja, det göra vi också, ljöd det från flera håll. Kom, så gå vi till föreståndarinnan och fälla en förbön för Hanna! Förslaget antogs af tre fjerdedelar af klassen. Resten ville hålla sig neutral. De blygdes för ett så hastigt omslag, och några af dem kunde ej glömma sin misstro.
Tre friare hade hon begråtit för deras otros skull. Hon mindes inte längre varken namn eller utseenden, men hon mindes greppet kring strupen och den leda smaken i mun. Och detta liknade. Det liknade så ackurat den kärlekskranka flickgråten, att mor i Sutre häpnade och blygdes för sig själv. Farten saktade, björklövet klaskade henne inte längre i ansiktet, inga grenar knakade och brötos.
Han blygdes öfver sitt missgrepp och af idel förlägenhet hugade han sig gång på gång medan han rodnande ryggade hän emot dörren. Då han stod der och bugade för sista gång nickade hon nådigt åt honom som om han varit ett litet barn. »Jag kan gå med en annan gång», tröstade hon. Hela hans ansigte lyste upp af tacksamhet innan han försvann.
Hon visste icke, hvad hon eljes skulle taga sig till för att ge föreläsaren någon upprättelse; hon blygdes, så att hon skulle velat sjunka genom jorden, öfver sin makes uppförande, öfver hela detta sällskap, som följt honom. Elsa! kommer du? hörde hon hans röst ropa hårdt och otåligt ute från förstugan.
När jag trodde, att jag icke kunde tala med dig, har jag gjort det med främmande.» Det sista tillade hon med en ton, som om hon uttalat något oövervinneligt motbjudande, för vilket hon blygdes. »Hur har jag kunnat förstå dig så illa?» sade hon. Och i det hon lade armen om min skuldra, såg hon mig in i ögonen och frågade: »Du blir inte ledsen, när du ser mig gå in till Sven?» »Ledsen?»
Och hon hade bröst minst lika stora som Roses. Och där i hörnet, på en piedestal, stod en naken kvinna, och också hon hade bröst, visserligen inte så stora som han föreställde sig Roses, men i alla fall. Och allt detta var konst, skön konst. Han blygdes över sina sinnliga och orena tankar, över sin smutsiga fantasi.
Adjö, lilla vän! replikerade han ändtligen, lyfte vårdslöst på hatten och gick. Elsa vände sig bort och brast i gråt. Hon blygdes för sig själf. Hemkommen stod hon länge framför spegeln och mönstrade sin bild. Så nickade hon sorgset. Det var sant, att hon var ful. Hon saknade behag. Och hon hade icke råd att kläda sig väl. Hon undrade, om någon man någonsin skulle kunna älska henne?
Intrycket af det goda glada hemmet, de lyckliga syskonen, värmen, tryggheten, allt framkallade en känsla af ensamhet, sådan hon aldrig erfarit förr. Hon blygdes att gifva vika för hvad hon kallade svaghet, och det hårda inom henne reste sig till försvar.
De båda på bänken släppte genast varann och makade sig förläget åt sidorna. Hade hon då ingen längre att få skydd hos, ingen som hon kunde akta och följa med tillförsikt? När Valdemar såg hennes hjälplöshet, blygdes han över sina ord till henne nyss. Det skedde en förändring med honom, och han förstod icke sig själv.
Han trodde att ingen såg, hur våta kinderna voro, och han blygdes att lyfta handen och torka dem. Men hornen började ljuda igen, och hans väl inlärda springare, som visste vad det betydde, spetsade öronen och ställde sig självmant tvärs framför honom för att mottaga sin herre i sadeln.
Dagens Ord
Andra Tittar