Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 juli 2025
Våren kom när vintern gick, men det blef icke bättre, ehuru hon hvarje dag hoppades. Hvad han förtjenade hade han ju rätt till att sjelf använda. Hvad hon arbetade ihop köpte hon mat för, mat och något husgeråd. Det räckte godt till, men ingenting blef öfver. Han var sällan hemma. Hon fick bära maten bort till fabriken, der han arbetade.
Vid sodatillverkning enligt Leblanc tvingas man sålunda rentaf att utom sodan tillverka äfven en hel mängd andra kemiska artiklar, och just härigenom blef denna fabrikation af så stor betydelse för utvecklingen af den kemiska industrien.
Hon hade nu så länge stridt emot den öfverhandtagande blodbristen: nu var hon trött och slö, hade upphört att hoppas. Det tjenade till ingenting att taga in medikamenter, man blef bara sämre och sämre af det. Att hon rest till Stockholm var blott ett sista försök, hon trodde icke på resultatet. William Zimmermann gick vid hennes sida och hörde på.
Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gosse!» sade hon blott.
Jag föreslår att vi bilda ett stort bolag på denna sak; dess namn blir 'Aktiebolaget jordens inre värme' » Det blef åter jubel i salen. Men grufingeniören blef nu på allvar förargad. Han lämnade sin plats och gick fram till talarestolen och här lyckades hans stämma öfverrösta mr Montgomerys.
Men bäst fröken gick och bar i handen sina handskar, så fastnade ena handskens spetsgarnering vid en buske och refs sönder, och fröken blef så ledsen och sade: "aj mina nya, dyra handskar", och ernade just börja gråta.
Dagen blef het som i går; dammet rykte vid hvarje steg och öfverallt der det fans en brunn, sköljdes halsar och ansigten, med öfverlägset förakt för solbränna och fräknar. Hannas enformiga sommarlif afbröts då och då af ett besök i prestgården, hvilket hon var tvungen att göra, då prosten var hennes förmyndare.
Hon hörde blott hur utanför i trädgården en olycksbådande susning for genom trädens grenar, och kände hur den varma, tunga luften i ett nu afkyldes och blef liksom fuktig. Nere vid stranden sqvalpade de första vågorna liksom klagande, det fräste och skummade mellan stenarne vid bryggan. Weitikka trodde ett ögonblick att hon fått »solstyng» och blifvit tokig deraf.
Han blef allt mer oredig, det långa recitativet fick allt mer utsväfvande kadenser, och slutligen sjönk han ihop der han stod, blef trött och melankolisk, samt gick bort, brummande på en långt uthållen, sucklik ton en fermat, oändlig och tröttsam. Han gick in i stugan och kastade sig der på en bänk. Der låg han nu och sof så sött.
Sådan hade han sett ut som barn hon mindes det nu med ens; och detta öppna och oskyldiga, men på samma gång inåtvända och drömmande barnaansigte som hon mindes, blef till en anklagelse för ouppfylda moderspligter. Hon kunde icke beherska sig; tårarne stodo henne i ögonen, hon måste lägga arbetet ifrån sig och vända sig bort för att dölja dem.
Dagens Ord
Andra Tittar