Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Då jag frågade, vilken den olycka kan vara, av vilken Karmides hotas, så fann jag intet annat svar än detta: hans olycka är det, som han själv betraktar som sin lycka, och du skall förgäves kunna ändra en åsikt, vilken så att säga är grundad i hans blod, hans ungdom, de gåvor och företräden, varmed naturen utrustat honom, och som inbjuda honom till nöjen, njutningar, sinnesrus.
Jag stod tyst och såg ut genom glasdörrarna med den orörliga blick, som jag så ofta får, när han betraktar mig. Jag tänkte, att han måste finna mig bra dum, men det bekymrade mig icke. Vi stodo helt nära hvarandra. Han kysste mig på kinden utan ett ord, utan att jag kunde ana hvad han ville göra. Han tog det som den naturligaste sak i världen. Men är ni tokig! Ingen känner oss. Alla känna er.
Minsann en riktig ritakademi! Ju mer man betraktar, dess mera levande och fruktansvärd förkroppsligas uppenbarelsen. Tydligen ha andarne blivit realister liksom vi människor.
Min dotter äger en alldeles liknande prydnad. Det var från gamla tider ett bruk inom min släkt, att barnen fingo en sådan ... Och ju mer jag betraktar denne yngling, dess tydligare återfinner jag i hans ansikte de oförgätliga dragen av min bortgångna maka. Mitt hjärta säger mig, att det är han. O ve den man, som från början rövade honom från hans fader!
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var. Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
Han betraktar så noga han kan Carlssons anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än. Men han har svårt att se och inskränker sig till att skåla med honom. Då kommer Clara och ropar: Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne! Nej, vad fan säger du; är han inne redan! Pastorn hade glömt, vem frågan gällde. Vilken han är inne, Clara? genljöd korus. Gusten, vet jag!
Sittande i en länstol på trappavsatsen till paviljongen betraktar jag i timtal trädgårdens växter och begrundar det förflutna. Det lugn som inträtt efter min flykt utgör bevis på att det icke är någon sjukdom, som träffat mig, utan att jag varit förföljd av fiender. Jag arbetar om dagen, sover lugnt om natten.
Med stora troskyldiga ögon betraktar han sin romanhjeltinna, Det är som om hvarje drag i hans barnsliga ansigte ville förkunna hans ungdomliga förtjusning, hans naiva beundran. Återigen måste jag vända mig bort för att dölja ett litet smil, som ovilkorligen kommer mig på läpparne. Jag betraktar den unga flickan. Hon är icke vacker, men så behaglig att se på.
Han betraktar så noga han kan Carlssons anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än. Men han har svårt att se och inskränker sig till att skåla med honom. Då kommer Clara och ropar: Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne! Nej, vad fan säger du; är han inne redan! Pastorn hade glömt, vem frågan gällde. Vilken han är inne, Clara? genljöd korus. Gusten, vet jag!
Jo, jag skulle lemna bönor. Nog tyckte jag mig taga till en bra portion, men hon såg på den med samma min som en stor konstnär betraktar fuskarens försök. »Skall det här bli kaffe?» »Ja-a.» »Sådant kaffe bruka vi ej i Norge.»
Dagens Ord
Andra Tittar