Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 november 2025
Hon var röd och undvek sorgfälligt att se upp. Nymark betraktade henne och tvinnade sina mustascher. Han förstod, att Alma hade hört allt hvad de talat, och gaf derför nogare akt på henne. Alma åter kände, att Nymark betraktade henne, rodnade än mer och böjde sig djupare ned.
Månen förebrådde morgonstjärnan: "Morgonstjärna, säg, hvar har du varit, Hvarest jollrat bort den sköna tiden, Då man dig ej sett på trenne dagar?" Honom svarar åter morgonstjärnan: Hvarest varit? Hvar förjollrat tiden? Ofvan Belgrads hvita fäste stod jag Och betraktade ett sällsamt under: Hur två bröder delte fadersarfvet, Jakschitch Dmitar och Jakschitch Bogdane.
Och då han var färdig, gick hon med honom längs golfvet, söfde honom med små barnsliga vaggvisor och med hundrade kyssar.. Så lyckligt! Nadja skulle säkert icke komma förr än fram på natten, och gemålen han satt väl »på klubben» tills det blef morgon. Hon sköljde den svarta tuten om och om, vände den och sköljde den på nytt. Så kysste hon den och betraktade den så vänligt.
Ståndrättens ordförande, en bister överstelöjtnant med gråsprängd mustasch, satte sig tillrätta i stolen och anlade ett högtidligt och skräckinjagande ansiktsuttryck. "För in fången", sade han. Fången fördes in. Det var en ung karl, med lugna och klara ögon, som med synbart intresse betraktade omgivningen. "Hörrnu herrn!" började han, vänd till överstelöjtnanten.
Dopnamnet var Arthur och tillnamnet vill jag förtiga, då det tör vara alltför känt. Han var jämnårig med oss andra, sjutton eller aderton år, men mera utvecklad än vi i alla hänseenden. Vi betraktade honom med en viss misstro och gåvo oss till en början ogärna i lag med honom.
De stodo båda och betraktade det. Var skall det stanna... Plötsligt fördes det av en häftig vindstöt rakt mot Tomas' ansikte. Han ville taga bort det, men Märta böjde sig fram och tryckte det fast över hans ögon med båda sina händer, och under tiden kysste hon hans mun. Tomas rörde sig icke.
Han sprang efter Stellan: Säg du, Stellan, du ska få tre karameller två lördagar å ra och den här kniven om ja får se din häst? Han tog åter igen ur blusens innandöme fram kniven med det halva bladet. Stellan, betraktade den noga. Men det var endast som han låtsades. Han förstod, att nu var den kritiska stunden inne.
Jag böjde mig ned och fuktade hennes tunga och läppar med vatten, och jag betraktade hennes drag, till dess att det blev svart för mina ögon, och jag ingenting kunde se. Men henne själv tyckte jag mig vara nära, och fanns det ett minne inom henne, som, oåtkomligt för mig, skilt från allt, vad vi dödliga kalla tillvaro, arbetade och tumlade med hennes eget liv, då visste jag, att där var jag med.
Du skulle kanhända vilja bjuda upp sjelf, inföll Alma Brennlund, som sällat sig till dem. Jaha, det skulle jag. Och om jag en smul brydde mig om att dansa, skulle jag bjuda upp Bengt eller Bella och svänga om med dem. Ja, det skulle jag. Åhnej, det skulle du ej våga, sade Alma oförsigtigt. Våga? Vill du se att jag vågar. Alma betraktade henne medlidsamt. Hvad du alltid är öfverdrifven, kära Hanna.
Dess små fartyg seglade på Reval och Stockholm, staden låg i beständig delo med de mäktiga grevarna Leijonhuvud, vilka vid denna tid betraktade Ekenäs såsom ett slags svamp, vars naturliga bestämmelse var att utpressas och fylla den ofta tomma grevliga kassakistan.
Dagens Ord
Andra Tittar