United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den anlände hade läst en annons... Joho det var nog här! och därpå fördes han opp till storstugan. Han var ganska belåten, och Carlsson lovade alla förbättringar, allt, blott herrn ville bestämma sig genast, för det var många spekulanter och årstiden var framskriden.

Såsom dårar stå alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma alla skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem. De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås. Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och särskilt sin arvedels stam.

Och sedan här inne i rummet, medan han tog af sig stöflarne, huru hade han ej talat rått och hårdt, att han skrämt henne ända till tårar. »Nu skall du lemna herrskapstagenahade han sagt, »och ställa dig , att jag blir belåten. För si jag tål inte det der, och det är allt jag, som kommer att blifva herre i mitt hus, jag och icke du, kom ihåg det

Med allt skulle hon vara nöjd, allt skulle hon tåligt bära till sin lefnads slut... Läkaren blef mycket belåten följande dag, han såg henne i fullt arbete med sömmerskan och omgifven af en hel hög skjortor, strumpor och andra kläder. "Gud ske lof," sade han, "nu är det ingen fara mer.

Han tiger derför helt stilla, men är samma gång fullkomligt nöjd med hvad som sker, ty han är antikrists villiga redskap, antikrists kultusminister uti en alldeles särskild bemärkelse. Och när antikrist finner det i öfverensstämmelse med sina planer att utrota all religion, äfven skökans, är han dermed lika belåten, som när han förut fick uppspinna sin religion.

Det kom omgående svar, också ett mycket långt brev, adresserat till Stellan själv. Hans farmor var mycket belåten över hans beslut allra mest därför att hon segrat över konsulinnan Axelson, ehuru hon ej nämnde någonting därom i skrivelsen till Stellan. I stället talade hon om konfirmationens allvar och vikt.

"Skall inte frun kläda af sig med detsamma?" frågade Mina; "det är ju redan sent." "Inte ännu. Bär hit Helmi!" Helmi slutade genast att gråta, hon lades vid modrens bröst, i hvilket hon ifrigt grep tag både med munnen och med båda händerna. När hon hade stillat sin hunger, låg hon der helt belåten och sög, såg upp till modren och smålog.

"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken också, jägmästaren. De hade byggt kvarn och såg nere vid en bäck, som rann strid våren. Både såg och kvarn hade snurrat och gått det var lust åt det." "Ja, Per-Erik han var alltid för sånt bygge i vattne", log Maglena stolt och belåten. "Å han höll alltid efter far för att höran' spela när han hade hälsan innan han dödde."

Där hänger en låda vid hans dörr, och där sitta bilder af både befälspersoner och handelsmän och töser, granna, att en kan inte bli mätt af att se dem. är det väl att där är gästgifvaregård! sa nämndemanskan skarpt. Det är inte underligt, om du kommer sent hem, när du har stått och hängt utanför ett hus och sett beläten af skapade ting Såså, mor!

Matmodern och Stina gingo in i lill'kammaren. Stina såg obegripligt belåten ut, när hon kom ut därifrån. Hon gick fram och tog Anna-Lisa i handen. "Välkommen till oss, stinta, och du å', lill'dräng. Vi ska nog bli govänner, det känne ja' mej."