Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Louise måste upp ur bäcken för att mota bort Agnes, som nyfiken närmat sig. Att du inte skäms. Ska du låta barnet se på ett sådant elände. Under det att systrarna grälade med varandra och sökte trösta Abraham, som åter tagit till lipen, hade Benjamin Hagelin hunnit fram till bron. Han gjorde sig underkunnig om vad som förehades.
Men när hon hvilat en stund ville hon stiga opp för att gå vidare och då förmådde hon det intet, utan måste blifva sittande vid stenen der hon sutit, och barnet vaknade och hon lutade sitt hufvud sörjande emot honom. Men se då öppnade han för första gången sin mun till att tala och sade: Abba.
Så många krafter i gång för så få personer. Källarmästaren, som gaf mat åt ett par hundra, använde knappast mera. Uppfostran blef snäsor och luggar, »Gud som hafver» och vara lydig. Lifvet tog emot barnet med pligter, bara pligter, inga rättigheter. Allas önskningar skulle fram och barnets undertryckas.
Därpå går det upp för mig: det är barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstöta ett matt hurra! I samma ögonblick hör jag den riktiga rösten igen den omutliga, outtröttliga na-na-na-rösten. Det lilla barnet har ingen tanke på att låta gäcka sig. Det vet, vilket århundrade det lever i.
Åhja det där skola vi nog ordna om till det bästa. Men nu skall du få höra på något annat, som du säkert tycker är storbra." Prästfrun, som såg huru svårt Maglena hade att behålla fattningen, mest, det förstod hon, vid tanken på skilsmässan från Ante, ansåg det bäst att ge barnet annat att tänka på.
Min dotter, som är 5 och 1/2 år det är mycket viktigt med 1/2 har ett litet barn. Någon tycker kanske att detta är väl tidigt, och man blir kanske förskräckt, då man får höra, att min dotter fick det lilla barnet redan då hon var 3 år. Naturligtvis är det icke något riktigt barn. Det är en docka och hon heter Clara. Hon kom på julafton och hon var mycket fin.
Hur orkar ni bära de båda barnen, är det inte alltför besvärligt? frågade hon. Hvad skall man göra, då man måste. Inte hjelper här någonting, fast man skulle digna på fläcken, svarade qvinnan. Låt det större barnet gå. Det tycks ju vara en rask gosse. Den stackarn är felaktig, så att han inte kan gå bara helt litet i sender. Åhhå, nå så kom hit då, så skall jag bära. Hvart ämnar ni er?
Så ett tungt fall, ett plaskande i vattnet. Han försvann och syntes icke. Ett par sekunder förgingo, långa som timmar. Så kom han upp med sin börda. Simmade några alnar, tills han fick botten. Gick så i vattnet mellan slippriga stenar och snärjgräs. Barnet låg liflöst i hans armar. »Det är slut», sade han, då han undersökt den lille, »slut för några minuter sedan. Men låt oss försöka!
Först när det dagades vände han sig på andra sidan och öppnade i det samma litet på ögonlocken. Hvad felas barnet? frågade han. Det är säkert sjukt. Mannen hörde knappast svaret. Han hade somnat på nytt. Djupt insomnade voro äfven de äldre barnen, flickan Hellu och gossarne Petu och Ville, hvilka lågo på golfvet. Deras täcke var tunt. Modren bredde sin kofta öfver de yngre, Petu och Ville.
Modern brukade äfven förestafva aftonbönen till Gud, men något redigt begrepp om Gud kunde han ej få, men han måste nödvändigt stå högre än kungen. Denna fruktan var troligen ej något egendomligt för barnet, såvida icke de stormar, som öfvergått föräldrarne under det han bars i moderlifvet, haft något särskildt inflytande på honom. Och det hade stormat betydligt.
Dagens Ord
Andra Tittar