Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Först gå bäckens första bubblor sönder, Först förvissna vårens första blommor; Men din första kärlek, unga hjärta, Öfverlefver länge hvarje annan. Om sin lycka talade en fästman: "Nästa söndag lyses sista gången, Nästa måndag skall mitt bröllop firas, Nästa torsdag för jag hem min fästmö."
Volga, mottar i sin famn Oka, Af Oka emottas gul Moskva, Till Moskva sig skyndar glad en bäck Med sin pärlbestänkta böljas skatt. Vid den lilla bäckens blomsterstrand Gick en flicka, femtonårig nu; Själf en blomma, sökte blommor hon Och med blomma blomma sammanknöt.
Hvarför suckar bäckens bölja, Klagar sakta under färden, Far i krokar öfver fältet, Böjer bukter öfver ängen, Viker af från vägen ofta, Färdas blott ett stycke framåt, Slingrar nästa stund tillbaka? Så jag färdas själf mot fjärran, Går mot obekanta öden, Tar ett steg och ser tillbaka, Vandrar fram och vänder åter, Vill ännu se hemmets höjder, Röken från min faders boning.
Han kallade henne maka och bad henne hålla den ed, hon svurit på Alakos bild, om ock han själv av onda makter drivits att bryta sin. Huru ljuva voro ej hans smekningar för den arma, vars allt han varit från hennes första ungdomsår! Huru sköna voro ej dessa nätter, genombävade av det lönliga, då de viskade med varandra i grottan eller i oändlig trånad sutto, hand i hand, på bäckens strand!
När hon, öfver bäckens hylla då Stilla lutande sitt hufvud ned, Såg sitt milda anlets unga vår, Steg en tår i hennes öga opp, Väcktes sorg på nytt i hennes barm: "O Nadeschda-blomma", sade hon, "Arma flicka, hvarför pryda dig, Äfven utan prydnad osällt skön!
Jag drömde, att du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit? Var har du varit så länge, Singoalla? frågade Erland tillbaka. Minns du vår lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar än. Det förflutna har återvänt, vi äro åter unga. Kom, Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand! Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka!
Det skulle grumla din lycka, sade Rakel med rösten av en sierska. Karmides svepte manteln omkring sig och lämnade sitt offer. Hon satt orörlig vid bäckens strand i grannskapet av pilgruppen, så länge Karmides ännu kunde skönja henne genom nattens mörker. Regnet föll nu i strida strömmar, och vinden suckade i den gamla förfallna muren, som skilde den öde platsen från Piræiska gatan.
Han kastade en blick ned på gräsmattan vid foten av kullen, där ännu invid bäckens rand dröjde några av höstens sista blommor. Därifrån svävade hans blick inåt skogen i den riktning, varifrån i forna dagar hans själs älskade hade kommit honom till mötes. Gräva vi här på östra sidan? frågade Johannes. Vi väckas då av morgonrodnaden och kunna hälsa den uppgående solen med en morgonpsalm.
Har Sven verkligen en fästmö? Är hon vacker? frågade Adolf. Det får Adolf snart se, svarade Sven. Men nu vill jag fråga, om gossarne vilja göra som jag, det vill säga: taga sig ett bad. Det var just vad Göran och Adolf ville, ty bäckens vatten var klart och inbjudande.
Rubbad var den sköna bilden nu, Störd, förvirrad, mulen, dyster, vild; Men den ädla flickans öga log: "Sådan, unge furste", sade hon, "Skall slafvinnan på sin faders bud, Om han vill det, träda för din syn, Ej en låga väcka i ditt bröst, Men en flyktig fasas kyla blott." Och hon gick från bäckens blomsterstrand, Följde tyst en stig mot slottet hän, Under vägen ordnande sin dräkt.
Dagens Ord
Andra Tittar