Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Hon svarade: Nej, men det tror di, när di hittar dig i backen. Hon lyste honom i ansiktet, men samtidigt tumlade han runt som en skjuten hare. Hon släppte lyktan, som slocknade. Ässes, skrek hon, vad är du dum efter. Int' tänk' ja' gör' dig illa! Hon böjde sig ned och lyfte upp den lilla kroppen. Den var inte tung, men den var så slankig att den oupphörligt ville glida ur hennes armar.
Och jag kunde kanske icke ens få veta af hvad art. Jag böjde ansiktet ned i mina händer utan att yttra ett ljud. Jag stod ju utanför hans värld, jag var ju främmande för honom. Tag det då icke så hårdt! Icke? När det hvarken fanns tröst eller förtroende! Endast att tiga tiga! Han kunde icke säga, hvad det var. Nej, nej. Jag gjorde ju inga frågor. Jag ville ingenting veta.
Därefter bar han fram en stor glaskupa, ett akvarium och ställde det försiktigt på bordet; som lampan stod på andra sidan kunde jag mycket väl urskilja de gröna saltvattensalgerna, som flöto omkring, men ej en levande varelse syntes röra sig. Han återkom nu från det yttre rummet med en död groda förvandlad till ett fysiologiskt preparat. Jag tryckte ansiktet emot rutan.
Och hon gav Abraham stränga förmaningar. Gå nu inte sta och kladda på pappa, för då blir det smisk. Och hör sen! Ingenjören höll en tidning för ansiktet och lyssnade på barnens joller. Det var nästan uteslutande Louise, som förde ordet. Hon kunde alla Blekängsmadammernas jeremiader utantill, hon kände livets, särskilt det äktenskapliga livets skuggsidor.
Mitt framför dörren var en smal, hög spegel; han skälvde till, då han mötte sin bild i glaset. Han var grå i ansiktet, och hans kläder voro fullstänkta med smuts, och dessutom var han orakad. Framme vid disken trängdes folket, och expediterna ägnade honom ingen uppmärksamhet. Han vände genast om och gick sin väg.
Jag undersökte blott Lyylis hals. Helt säkert hade du gärna kommit med? Hm Var inte halsen värkligen litet röd på vänstra sidan? Jag böjde hufvudet ännu djupare ned, blåste på det misstänkliga stället och torkade det ånyo. Hade du inte gjort det? Eller huru? Hans hand gled under min haka, oemotståndligt böjde han mitt hufvud uppåt och såg mig i ansiktet. Jag måste svara. Inte bryr jag mig om det.
Markisinnan vänder honom ryggen och snurrar släpet omkring sina fötter; därpå vänder hon omkring huvudet under det kroppen förblir orörlig, lägger ansiktet på ryggen med hakan rätt över ryggraden och säger med ett sphinxartat leende: Det är vackert väder i dag. Anatole utbrister i ett konvulsiviskt skratt och tar fram cigarrettmaskinen igen.
Det hörde till Träskens många konster och krumbukter att han skulle lära barnen dansa, där han drog fram. Basilius skulle han lära den svåra menuetten, som ingen annan kunde dansa. Och han dansade fram över stallbackens skrovliga stenläggning, barbent, lättfotad, tunn och mjuk som ett litet kringdrivande strömoln, vit i ansiktet under ögonens mörka ringar, leende allvarligt, leende lycksaligt.
Men hon ville inte att något skulle bli sagt åt dig. Du, Daniel, fortfor hon, nu ska du höra, Daniel. Först och främst får vi se till, att vi blir av med den friskalarn, greven. Han har redan varit här en dag för länge. Ska jag kasta ut honom? frågade Daniel och ansiktet lyste upp. Hon måtte le, men ströp leendet i en snörpning. Äss, fräste hon. Och sade: Nej, du, Daniel, det kunde bli klagomål.
Dagens Ord
Andra Tittar