Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Edmée hade också rest sig upp. Hon kämpade hårt för att hålla tillbaka sina tårar. Å, Louis... Och plötsligt gav hon efter för denna starka, nervösa spänning, som hon den sista tiden levat i. Med en snyftning, så häftig, att den nästan liknade ett tjut, sjönk hon, med bägge händerna för ansiktet, ned på stolen. Louis kastade sig på knä vid sidan av henne.
Hon satte sig upp i sängen och betraktade mannen, som låg med ansiktet till hälften nedborrat i kudden. Och åter såg hon, att hans ansikte var ganska likt ett barns ansikte. Hon fick lust att leka med honom, kela, bära honom, trycka honom hårt mot bröstet. Hon tog sin huvudkudde, lade den på armen och strökt den kärligt med kinden.
Min märr! skrek Träsken, ryggade med utbredda armar mot stalldörren. Greven lade sina händer på hans breda skuldror, log honom mitt upp i ansiktet, soligt, soligt, gav honom ett vänskapligt men kraftigt slag i nacken. Jag vill göra min lilla grevinna en surpris. Och länsman! Men ingen brådska, kära vän. Först skall här ätas och drickas. Vad bjuds, kära mor? Ostkaka? Den skulle smaka förträffligt
Kan man alltid göra sig reda för sådant? Hvad för en stämning? Jag känner mig främmande för er. Han skrattade och ansiktet klarnade upp. Så-å! Vi ha blifvit främmande för hvarandra! Är det ingenting annat än det? Nej. Han drog henne till sig i kraftiga famntag och lidelsefulla kyssar, gladt, friskt, med kropp intill kropp.
Och lika hastigt kom hatten på huvut igen. Det skarpskurna ansiktet var omfärgat från rödbrunt till blekgult och några ränder och ornamenter talade om tårar. Men ögonen lyste och plirade lustigt. Är det inte hålen, gästgivare?
Ebenezar såg på honom, som om han ville kasta sig över honom och slita honom i stycken. Han blev så röd i ansiktet att fräknarna nästan stodo vita. Stellan skälvde. Ebenezar spottade. Kan du betala? Ja. Ä de sant? Ja. Ja, för annars tar fan dig. Annars anmäler ja dig för rektorn. Ja kan betala. När? I morron.
Inför jämlikar och goda vänner bär samma ansikte en prägel av godmodighet, humor och tokrolighet. Inför bönder lägger det sig i högtidliga, byråkratiska rynkor, någon gång förmildrade av en nedlåtande dragning på munnen, om bonden äger allra minst ett halvt hemman. Inför torpare liknar det ansiktet av en sfinx, en olöslig, förstenad gåta.
Stellan, vad är det för märkvärdigt med din häst? Men Göran var idel iver. Han reste sig upp i bänken och svarade i stället: Ja och så säger han att den äter havre och ligger på halm precis som riktiga hästar å att ingen har en sådan häst. Tyst nu, Göran! Nu vill jag höra, vad Stellan har att säga om saken. Kom fram Stellan! Stellan gick fram till katedern. Han var blodröd i ansiktet.
Är det jag, som stänker kanel i min sängkammare och allt det där andra? fortsatte fru Olga, vit i ansiktet och med vidgade svarta ögon. Är det mig ni kallar så där? Är du inte en sköka? skrek Spillebodaren. Nej nu går det för långt! mumlade fru Olga. Och professorskan Anna-Lisas starka ande vaknade plötsligt inom henne.
Medan hon arbetade med sina sista krafter, sprungo de omkring som yra höns, intet tåg fanns och årorna sutto fast i båten. Det lilla bleka ansiktet, hvilket en vild skrämsel gaf ett nästan vansinnigt uttryck och som blott med största möda kunde hålla sig uppe, försvann igen. Men ännu en gång kom det upp. Hon ville tala, och det kom några ljud, häftiga och ångestfulla.
Dagens Ord
Andra Tittar