Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Medan alltså de båda syskonen Fleming under förtroliga samtal tagit plats på en av bergets naturliga vilobänkar, sutto ryttarna muntert av och läto den opåräknade undfägnaden smaka sig väl. Bröllopsgästerna fingo likaledes ett oförväntat nöje av denna anblick.
Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och höra Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och glädas att träffa Allt som förut så förtroligt och kärt i det älskade hemmet, Hann ej märka, hur brydd den vänliga systern hans anblick Flydde och sprang att dölja sin blick i den skymmande hatten.
Vidare måste du höra och beundra, då jag skildrar den nästförflutna natten ... det var en härlig natt, min vän ... Ja, en vacker anblick, sade Annæus Domitius. Ack, då man ej, som Nero, har råd att uppbränna ett Rom för att se en världsstads lågor slicka natthimmelen, då äro byar och planteringar icke att förakta, anmärkte Olympiodoros.
Det hela erbjöd en lysande, men för de förbiskridande kristianerna ingalunda uppbygglig anblick. Hu, dessa människor, sade Praxinoa om kristianerna, deras åsyn skrämmer mig. Vackre Karmides, drag för gardinen. Jag blir sjuk, om jag måste se dessa olyckliga ansikten. Då Praxinoa kallade Karmides vacker, så var denna för övrigt vanliga artighet här överensstämmande med verkliga förhållandet.
Solen stod mig nu i ryggen. Jag såg havet mörkblått och upp ur detsamma reste sig de små öarna, men nu voro de gula vid stranden och bjärt gröna av lövverkets prakt. Också det en storslagen anblick i sanning. Reflektionerna gjorde sig själva och de förorsakade, som jag nyss nämnde, att mina tankar gingo till de inre och yttre planeterna.
Kort var tiden, än ej åtta dagar, Ganska kort, förrn ren den hulda kvinnan, Ren den hulda under änkesorgen Blef begärd af flere stora herrar; Och den största var Imoskis Kadi. Och hon bad i tårar till sin broder: "Ack, jag ber dig vid ditt lif, min broder, Gif mig ingen annan mer till maka, Att mitt hjärta ej må krossas sedan Af de dyra, arma barnens anblick."
Pojkarne fingo då och då en påminnelse om att ro i takt, så att man kom fram som folk. När de krökt om sista udden och sundet öppnade sig, på ena sidan begränsat av Storön och på den andra av Rågholmen, tedde sig en praktfull anblick för dem. Till ankars i sundet låg en ångbåt, prydd med flaggor och signaler, och mellan båten och land gingo små jollar med matroser i blåa och vita tröjor.
Denna anblick bragte henne åter till besinning. I sådant tillstånd kunde hon icke gå in i salongen. Hon försökte lugna sig, drack vatten och gick fram och tillbaka i rummet. Från läktaren hördes musik. »Gammalpiga!» Det namnet skulle de icke gifva henne en gång till. Hennes sista friare, trävaruhandlaren, var ju tillhands. Hon fattade hastigt sitt beslut.
De stod bägge vid ett av fönstren i rummet, hade ånyo rullat upp gardinen och släckt ljusen, för att en stund njuta aftonhimlens intagande anblick innan de lade sig.
Den trötta vandrarn, bränd af solen, glömmer Sin bördas tyngd, då han mig ser, och flyr Med vingad fot min anblick; själfva glädjen, Så högljudd annars, stämmer ned sin röst Till stilla böner, då min nejd hon nalkas; Och först i fjärran, sen hon gått förbi, Får hon sin sång och sina löjen åter. Förut, hur annorlunda var ej allt!
Dagens Ord
Andra Tittar