Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Jag är själv för gammal, och min jord har förlorat sin alstringskraft, men i din vill jag nedlägga ett ädelt frö, som skall uppspira till ett träd och överskygga jorden. Jag vart i dag icke litet förvånad, när den unge Julianus steg över min tröskel. Du känner huru han blivit uppfostrad av sin faders mördare.
LEIOKRITOS. Klok är du, Rhaistes, klyftig att beräkna allt, Ett blir dig gåtfullt dock: ett ädelt sinnelag. RHAISTES. Min mening var allenast, att han denna gång Bort för ditt möte frukta. LEIOKRITOS. Nog. Gå, sök opp Leontes, jag vill dröja här Och vänta honom, säkert finns i nejden han. RHAISTES. Om ej min gissning sviker, skall i löfvens hägn Bland lundens oleastrar här han träffas snart.
Hvad vilja dessa manligt herrliga krigareskepnader, stolta, som Kaukasiens berg? De vilja lefva, de vilja dö för ett ädelt mål, de vilja lefva, de vilja dö för sitt fädernesland. Vid bäcken i dalen står en koja, dess yttre är ringa, hvem bor derinne? Midt på hyddans golf står Vali.
"Jag undrar vad hon skall säga, när hon får se hur vacker man hon fått." När han passerade tamburspegeln stannade han ett ögonblick och granskade sina nya drag i stum beundran. En ädelt formad näsa, hög, klar panna, fylliga kinder och ett belåtet, självsäkert drag kring munnen, som icke funnits där förut.
Hvarthän, om icke till sitt hem, sin make; Ty hvarje ädelt sinne bär sitt tvång Och smider pliktens kopparkedjor starka. Välan, hon går tillbaka till de sina, Med känslan kufvad af förnuftets bojor. Hon får ej minnas, vill ej minnas mig; Och snart skall vanan, som det tunga lättar Och det förhatliga gör ljuft och älskadt, Med milda händer blomsterhölja törnen Af hennes olycksaliga förbund.
Tag renheten ur en kvinnas hjärta och hon skall ej kunna handla ädelt och skönt, hjärtats renhet är för kvinnan hvad kronan är för bruden, den skönaste prydnad och tillika den oumbärligaste.
LEONTES. Pannans vittnesbörd Kan jäfvas dock; om så ej vore, visste du I denna stund, att äfven jag är kungason. Då är du, hvad jag trodde nyss, en främling här. Och om du talar sanning, om så ädelt blod I dina ådror flyter, hell oss båda då! Den unga örnen, född på klippans spets, förstår Det sinnelag, som styr hans likes djärfva flykt.
Du, en kreolsk han såg på henne och undertryckte ordet är egentligen minst av alla ägnad att dela mitt öde. Jag behövde en kvinna, som min mor var, modig och stark, en jungfrulig dotter av ett ädelt hus... Hans röst var icke längre vred, han talade lugnt, kallt övervägande, liksom med sig själv. Det var dock jag, som först av alla hjälpte dig fram på din väg, snyftade hon.
Hvad syn för henne, henne som mor! Hon ser Sin son i tsarens armar, med kyss på kyss På kind, på mund, på panna af honom höljd. Min Dmitri, denne yngling, som kom som du Så blek, så glanslös hem till sin mor, var mer Än hvad han ville synas; i mången strid Han kämpat djärf, hans arm var berömd, hans mod Beredt Pultavas seger, ett ädelt sår Han bar, var tsarens gunstling, var general."
Hufvudsaken är och det betecknar just skalden att det allmän-menskliga träffar oss i de enskilda förhållandena och bibehåller sig friskt bortom seklerna. Och dessa sånger, huru sköna äro de icke i all sin enkelhet! De äro inga produkter af konstnärliga sträfvanden och studier, inga rosenhaneska sonetter, ej heller så ädelt finpolerade som »Myrtillus af Bergen» förstod att göra det.
Dagens Ord
Andra Tittar