United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så han sade och såg på den främmande ynglingen ständigt. Denne med undran tvekade så i sitt sinne och tänkte: "Månne den åldrige nyss ej hörde mitt namn, då det nämndes, Döf i sin glädje för mig som främmande, eller kanhända Var det en annan vän, som han skattade mer än min fader."
Det är åter Oikameonna, som krossar Wischtonnohs majs, det är hon, som reder hans mattor; det är hennes son, skogens späde barn, det är den stolte, sköne ynglingen, som står vid hans sida i striden; det är hon, som skall följa honom, när han går att jaga på de rika jagtmarkerna hos den store anden; det är hon, som der skall tjena honom och utvälja åt honom de saftigaste delarne af hans ståtliga byte".
En enda gång hade de druckit kaffe på Operabaren med påföljd att en av Ziris bekanta genast kom och hälsade på henne, kastande en förundrad blick på den magre ynglingen med det något svärmiska ansiktet. Sedan gick de endast till för deras bekanta omöjliga ställen och framlevde på detta sätt ett par månader.
Söner uppfostras såsom de skulle bli söner och förbli söner hela lifvet, utan en tanke på att de skola bli fäder. Men ynglingen hade sin underklassinstinkt, som sade honom att en orättvisa höll på att afskaffas, att den högre ytan sänktes så att det blef lättare för den lägre att komma i nivå. Han var naturligtvis liberal, men eftersom kungen också var liberal så var man rojalist på samma gång.
Den roman, som Adolf Hillman presenterar under rubriken Hemsjuk , är sannolikt identisk med den, hvars spanska titel betyder »trånad, svårmod». Svenska öfverskriften förefaller litet för trång. Ty här är inte blott fråga om den hemsjuka, som till en början förtär den galiciska flickan Esclavitud Lamas i hennes landsflykt i Madrid. Utan här är fråga också om den hemlängtan till lifvet, som rör sig inom den under sin goda moders spira vegeterande ynglingen Rogelio de Pardinas. Och vidare och i synnerhet: sjukan, som Esclavitud lider
Och Agnes, lätt försonad, bad till Gud om nåd För ynglingen, och han stod upp och lofsjöng Gud.
Och hon talar till sin moder: "Låt mig dö, min gamla moder! Lägg mig sen på båren, lägg mig Nära till den sörjda döda! Sen en graf oss red och sänk oss Hand i hand i den till hvila. Bakom Savas våg på stranden Leder ynglingen sin fåle. Mössan i sin hand han håller Och befuktar den med tårar. Och han bannar hvirfvelvågen: "Måtte Gud dig straffa, Sava!
RHAISTES. Ändtligt har jag nu På klar och öppen gärning öfverraskat dig, Du dolske räf, som hittills gått i mörker kring Och snappat undersåters hjärtan från vår kung. Nu är du fången på ditt dåd, ditt straff beredt. Så gripen honom, I, min konungs trogne män, Ty han är den, som skickat ynglingen, hans son, Att vidt kring detta Salamis med hejdlöst trots Predika krig och uppror.
Såg du, hur, fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar Ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde, Hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken? Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget? Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot bröstet.
Hon hade återfunnit den äldre av sina till kriget utgångna söner. Ynglingen stod betagen av häpnad; han hade icke vetat av föräldrarnas flyttning till denna ort. Dröjande fullgjorde han sin förmans befallning.
Dagens Ord
Andra Tittar