Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
Ante stannade tvärt, när drängen var alldeles inpå honom. Han satte vigt ut krokben. Med en rasande svordom föll stora, grofva karlen i backen. "Ja vänta mej du, i morgon hitta jag igen dej, då ska jag bulta morskheten ur dej", vrålade drängen, som fumligt reste sig opp, men fick fart i sig när han såg det andra följet lämna honom och närma sig bröllopsgården.
I småstäder vet nästan alla människor till varandra. Sara märkte även vilka dessa var; men, inbegripna i djupt samtal och på tämligt avstånd ifrån henne, varseblev de henne inte. Hon undrade på deras åtbörder, pekningar och huvudvändningar. Men då de gick förbi, steg också hon vidare framåt och närmade sig nästa hörn. Här stannade hon åter tvärt, ty en likprocession kom.
Framkomna till prästgården bad värden dem stiga in, men fadern sade tvärt: nej, tack! tog sonen med och gick. De gingo tysta bredvid varandra länge. Slutligen sade fadern: Jag hade tänkt att det inte var värt att du blir präst! Jag har aldrig ämnat det! Har du inte? Nej, jag har inte kallelsen! Jaså! Men jag vill att du blir det!
Och då ville jag, fortfor gumman, att Carlsson skulle om lördag ta Clara med sig och fara sta och bjuda; för jag ville också, att Carlsson skulle komma ut lite grann och se folk, och visa sig en smula, för det är alltid gott. Ja, si om lördag kan jag inte, svarade Carlsson tvärt, för då ska jag ju åt Dalarö för professorns.
I samma ögonblick hejdas vi av en röst. Stopp! Man får inte cykla ned till bron! Vi hålla tvärt inne. Den som har hejdat oss är militär. Men varför får man inte cykla längre? Man får inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man får gå dit ned. Varför då? Det här är gränsen. Det är sant, det pågår ett världskrig. Gränsen. Ordet slår ned i oss. Vi sätta tyst från oss cyklarna.
Herre gulla, att jag stackars suput inte ska vara värd att komma när en så'n Guds ängel ." Ladd-Pelle vände tvärt ifrån barnen, gick ensam in i tomma, men nu så snygga stugan. Han satte sig invid spisen och snyftade som om all glädje i lifvet flytt honom.
»Tänker ni låta henne ligga i sjön nu?» frågade frun med en underlig blick på Lars kusk. Det var som om frun hade sett tvärt igenom honom och i hans eljest själfbelåtna, nu af vidskeplig fruktan och skenhelig ynklighet vanställda drag kunnat läsa svaret på sina frågor om stackars Lotta och hennes slut. Var det hans fel?... Direkt? Eller indirekt?
Han var då några och tjugu år och stod nära sin licentiat, men avbröt tvärt sina studier av brist på medel och av missmod över stängda framtidsutsikter. Lika litet var det någon som visste, att han ännu alltjämt skrev, så ofta kontorsarbetet lämnade honom någon tid övrig. Hans ande hade härdats i ensamheten.
Och han började med att hälsa David hjärtligt välkommen hem, varpå han gick vid sidan om honom, ivrigt och hela tiden försmädligt grinande, framställande den ena närgångna frågan efter den andra. När David ej svarade annat än undvikande började Nilenius hålla berömmande tal över Davids far. Jaså du går dit nu igen? undrade David litet tvärt. Nilenius stannade och stirrade häpen på David.
Dagens Ord
Andra Tittar