Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Emellertid Berätta du om striden; säg, hur visar sig I den din unga konung? HYLLOS. Akta! TEKMESSA. Spjutets udd Har skurit djupt, en skadad åder blöder än. En bindel blott att börja med, tills vatten fås Hur stred din konung? HYLLOS. Lejonväldigt, där han fick. TEKMESSA. Fick strida? Yngling, öfverflödigt måste väl Den lotten honom unnats.
Under det att ex-premiärministern Rosebery nyligen i Manchester prisade Manchesterskolans frihandelstriumfer, besvor utrikesministern Goluchowski i Wien Europas nationer att förena sig mot den ödeläggande konkurrensen med de transatlantiska länderna: »Vi måste kämpa skuldra vid skuldra mot den gemensamma faran», utropar han, »och väpna oss för striden med alla till buds stående medel» »Europas nationer måste i slutna led försvara sin tillvaro.»
Och alla Israels män hade brutit upp från platsen där de voro, och hade ställt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som lågo i bakhåll bröto fram ifrån sin plats vid Maare-Geba. Så kommo då tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev hård, utan att någon visste att olyckan var dem så nära.
Sin trogna här han ordnat ren till slag, Men nej, den får ej slåss, den måste fly i dag. Som den har gjort en dag förut och alla. Han ser dess slutna skaror lösas åter opp, I spillror söndras ordningen för striden. Han känner detta folk i hvar brigad, hvar tropp, Han lefvat deras lif, han hoppats deras hopp Ej blott i dag, men långt förut i tiden.
Får icke ens tänka för mycket. Icke ens sörja. Ty då skulle allting brista. Kom han för att taga sin moder med sig och lämna oss alla i sorg? Eller kom han för att gå, så stilla och vackert, som han gick, och genom sin död lära oss alla livets stora konst? 16 Oktober. Jag har tänkt på allt och sett allt, och jag vet nu, varom det är som striden står.
Skall jag er låta dö och dö med er, med hertigen och alt i samma lågor? Så vore striden slut och allting slut, så finge jorden frid och döden bredde det tjocka täckelset, som hålla skall till domedag, uppå min hemlighet, och alla dessa synder, fienders som vänners... Ha! Du blinkar, dödsens svärd, som hänger öfver tusen hufvuden, på spindeltråden af min svaga vilja! Nej, nej!
Ögonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet, Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppspärrade munnen Gapade röd som en ugn; förskräckeligt var att i striden Möta en slik, då med skri från sin flämtande fåle han anföll. Men en afton det var, vårtiden vid början af kriget; Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen Slagit och drifvit en tropp närgångna kosacker tillbaka.
Bredvid honom stödde sig mot hällen hans israelit, den tunga spikslagna klubban och att hans arm ännu var mäktig att föra henne, det hade den föregående striden på ett för legionärerna förskräckligt sätt vittnat. Vart löper nu vårt tal? sade han. Framtiden? Den är Herrens och icke vår.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke. Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Men striden emellan den nyförvärvade lyckan och den bittra skilsmässan var för tung för den åldrige. Vid pass två månader efter flyttningen var han icke mer bland de levandes antal.
Dagens Ord
Andra Tittar