Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Men skumbetäckt bland fjellen brusa Ses, från den vaggan vuxen bort, Med gröna stränder, vågor ljusa, Den unga floden innan kort; Och störtar, tänd af längtan, neder, Det fjerran, rika mål emot, Der Kinnereth i väntan breder Sin vida dal inför hans fot! Hur högt hans blåa vatten hvälfva, Hur stolt sin ban de vidga ut, Och djerft och gladt der skapa sjelfva Ett mäktigt haf åt sig till slut.
Stål så hette en, den andra Gick i fält med namnet Lod; Båda liknade hvarandra Så i kraft som mod. Samma trakt vid Saimens stränder Hade fostrat dem, Gnabbats hade de som fränder, Bott i samma hem. Och dragoner hade båda Blifvit sen på samma dag, Delat troget hvarje våda I hvartenda slag, Gnabbats än som stridskamrater, Huggits man mot man, Allt om äran att i dater Öfvergå hvarann.
Af Pompowskis tal hitsättes följande utdrag: »En och hvar känner till de egendomliga företeelser, som kallas »jättegrytor». De bildas vid floders stränder och vid hafskusten därigenom, att det, i en af någon orsak redan förefintlig kavitet inkommer en eller flera stenar och att dessa vid vattnets rotation slungas mot kavitetens väggar och afslipar dessa.
Den lansen skars vid Jordans stränder, Till hemmet hären återvänder. Upp hästen Er då, med blomsterkransar, I festligt hvimmel, i helga dansar, O Qvinnor, Jungfrur i Israël, Att möta Hjelten, som Herren rörde, Som landets kämpar till seger förde Och frid som byte till Jacobs tjell!
Det är så, ropade Hartman i det de sväljde var sin liten vit kapsel, fortsätt, kommer då ingen till konungen i mörka natten? Låt oss dricka också, nu lever jag igen! Då steg ur tunga mörkret till sängens purpur fram en prins med törnekrona och sår i sina händer. Hans rivna mantel grånade av långa vägars damm. Han sade: jag vill föra dig till glädjens fjärran stränder.
Carlsson och Flod vandrade en lång stund tysta; Gusten med isbillen först för att pröva om det bar; Carlsson efter med rockkragen uppslagen, kuslig i lynnet efter det hastiga och ömkliga slut hans hustru fått och vilket man nog skulle kasta på honom. När de gått en halvtimma, stannade Gusten och pustade; därpå tittade han sig omkring på kobbar och stränder för att se, var han befann sig.
Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
Skärgårdslandskapet hade för honom större behag än Mälarens stränder, och de trolska minnena af Drottningholm och Vibyholm bleknade. Året förut hade han på en tiraljering med skarpskyttarne vid Tyresö kommit upp på en höjd. Der var djup granskog. De kröpo mellan blåbärsris och enbuskar, tills de kommo ut på en brant klipphäll.
Tre små täcka och hemlighetsfulla insjöar mellan bergen, enkom skapade till skogsfruns speglar, uttömma sitt överflödiga vatten genom en liten förtjusande å, som slingrar sig mellan branta stränder till havet, matar en flitig kvarn och i sin mynning är en älsklingslekplats för stimmande fisk.
Sköna vår, hur länge rullar Ej din vagn kring söderns stränder, Innan till förgätna kullar, Till vår nord du återvänder, Och som vår så tacksam glöder Ingen barm för dig i söder! Hör du våra hymner skalla, Hör du, hvad han tyder, sången: Att du kommer till oss alla Såsom friheten till fången, Att på polens frusna drifva Finnas hjärtan ock att lifva.
Dagens Ord
Andra Tittar