Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Men uppe på bron dånade ett ovilkorligt »hurra», och den djerfve stockflötaren svarade med att ledigt svänga sin hatt just i samma ögonblick han syntes nedanom fallet på andra sidan bron, i jemförelsevis lugnt och ofarligt vatten. Snart var han borta vid holmen, der vågornas stilla sqvalp mot stranden gjorde all fart omöjlig. Här låg en del af flottan och gungade omärkligt för dyningen.
Hon svarte ej, hon sänkte Sitt strålomgjutna hufvud Mot furstens skuldra sakta. Då kom en fläkt och flydde I lek emellan löfven. De skälfde, skuggan skälfde, Och månens skimmer, gjutet På flickans svarta lockar, Bröts ljuft i stilla darrning.
Han stod nu och höll mina behandskade händer, och han betraktade mig. Jag kunde ingenting säga. Jag undrade, om han skulle gå strax, och jag kände ett stilla vemod vid tanken på, att vi nu skulle skiljas. Han stod alltjämt och såg på mig, med mina händer i sina. Och så kysste han mig, lätt och lugnt, med en viss tillbakadragenhet. När skola vi två återse hvarandra? sade han flera gånger.
Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt? Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.
Tvenne barn hon höll vid handen, tvenne gossar, Späda, blomsterlika båda, Och i ögat, af ett inre ljus förklaradt, Låg en stilla bön i tåren. Rysslands moder såg med rörelse den arma, Såg den bedjande med undran, Och hon stannade, en blick på sin värdinna Liksom frågande hon fäste.
Vem måste inte leka i ett sådant månljus! Men det blir sent. Vi få tänka på att gå in. Valdemar, viskade hon, stå stilla! Man kan stå sämre. Jag har inte bråttom. Flera gånger har jag hört, att det prasslat nere i dimman. Förmodligen någon av bergsmännens hundar. Nu sist lät det som steg, och det var en människas steg. Han stötte tämligen otåligt foten i tiljorna och böjde sig över räckverket.
Men i rabulisternas bostäder stodo fönsterna öppna, och han kunde se Agusts och de andras fäder stå inne i köken med nakna överkroppar och tvållödder i öronen. Han kunde inte hålla sig stilla under lektionerna, och det var först när han hotats med att få sitta efter en hel kvart, som han gjorde våld på sig, spände alla sina muskler till stelkrampsstyvhet.
Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig hjulen icke ifrån dem. När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjde sig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem. Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskel och stannade över keruberna.
De kvarblivna centuriorna hade att hålla sig stilla vilket de ock behövde efter den blodiga och envisa kamp, som de nyss utstått såvida icke nybyggarne blottade sin front för att bispringa sin hotade flank. I detta fall skulle legionärerna begagna sig härav och med större utsikt till framgång förnya anfallet på fronten.
Det var hans närhet, hans åsyn, hans ömhet hon åtrådde, hon skulle kunnat köpa det med sin ära, sitt blod, med allt hvad hon ägde att ge. Skilsmässan var döden, att se honom var att lefva, och hon älskade lifvet. Hon stod stilla framför honom på mattan, med armarna tryckta intill kroppen, som en slafvinna inför sin herre. Och hon log mot honom med hela sin dödsdömda hängifvenhet.
Dagens Ord
Andra Tittar