Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Och hon sjelf var låg och elak, med ett obändigt sinne, som aldrig kände för andra och som aldrig kunde resignera. Återigen blef rummet henne så underligt instängdt och tryckande; återigen tog hon ytterplaggen på sig och gick ut i den stilla kvällen. Men hur annorlunda var icke hennes stämning nu.
Ofta önskade han också att jag skulle anteckna hvad vi båda varit med om och som han tyckte var värdt att komma ihåg. 'Du är mitt minne' brukade han säga; 'du är min skrifvande hand, min tänkande hjerna, mitt allt.» Hon satt tyst och det låg en stilla glädje öfver hennes drag, liksom hörde hon ännu de smekande orden i sitt öra.
Han sjöng högljudt hela vägen och kysste henne så ofta ... icke så stilla, ömt och kärleksfullt som hon hade önskat, utan på ett annat sätt, hänsynslöst, vårdslöst och aktningslöst.
Med skinnfällen uppdragen ända under ögonen låg han och såg, hur månskenet, som flöt ned genom vindögat, darrade av frostglitter. Eller också fördrev han tiden med att försöka igenkänna trälarna på deras olika snarkningar. Beständigt låg hon dock kvar lika stilla på sin plats med ryggen vänd mot honom utan att längre tyckas tänka på någon flykt eller hjälp.
Känslor, ej kända förut, som vaknade andar i hjärtat Närde hon stilla och log och tårades, själf som en gåta, Själf som en gycklande dröm för sin ljuft förvirrade tanke. "Hvarför", tänkte hon, dröjer jag här, som jag vore förtrollad, Har jag ej mycket ännu att bestyra! Syrener och häggar Bjuda mig blommor och löf, och likväl oprydd för de komna Står vindskammarn ännu.
Kan man ens tveka om, hvem som är mera skapad för studiernas stilla verld, mannen eller qvinnan; det säger sig ju sjelf. Icke är det den trotsande, väldiga kraften, mannens stolta, djerfva, präktiga mod, som fordras till tankens stilla värf, ej heller kan det ens stå tillsamman dermed.
Per och Nils voro redan uppe, men Olle låg kvar i den varma sängen. Det var så kallt och regnigt, tyckte Maria, att han kunde gärna ligga stilla. För egen del hade hon haft stor lust att göra så med, ty hon kände sig så trött och utsläpad, men hon måste upp. Hon hade lagt deras kläder i blöt i går, och de måste tvättas.
Det var hela hans förflutna liv, som rullade upp sig för mina blickar. Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty tonerna togo form, och bland dem en kvinna, mild och helig, som minnet av en moder. Tempot ökade sig, och en virvlande vals hoppade fram över strängarna, så att det kvittrade om fiolen.
Han inköpte ett litet pappersbruk, beläget en mil från Görans gård, levde stilla och indraget, ja, gjorde sig, till icke ringa förvåning för dem, som förut känt honom, omtyckt och aktad av de få människor, med vilka han kom i beröring.
Elsa betraktade länge alltsammans, hon slöt ögonen inför allt detta, som hon älskade, och såg bort. »Georg», sade hon, »Georg! varför låter du mig se allt detta?» Så brast hon stilla i gråt, men försökte åter hejda gråten och såg upp mot mig. »Varför gör du så mycket för mig? Varför är du god emot mig? Det vore mycket bättre, att du läte mig gå min egen väg.»
Dagens Ord
Andra Tittar