Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Det var ej ett beslut, fattat i huvudet. Han kände det. Det var inte längre bara ödet, som smitt dem samman. Nu fanns det också någonting annat mellan honom och henne: Han skulle bli rik; och hon visste det . Han tyckte sig växa i pausen, som uppstått. Och som om han under detta ständiga skjutande i vädret ej helt och hållet ville växa från henne, sade han: Du blir rik, du också. Naturligtvis!
Luften där inne är genom den ständiga eldningen och det alltid underhållna draget ren och frisk, och det för ögat äckliga aflägsnas med sorgfällighet och ordning.
Patronen fick en skiftning af rödt öfver sitt gula ansigte, han hostade, morgonluften var kanhända honom för skarp, och med af ständiga hostningar afbruten hastighet sade han, litet vänd ifrån sin vän: Det är ingenting att bjuda bjuda gäster till, mitt hem, mitt ungkarlshem.
Hon å sin sida blef också dag efter dag mera intresserad af denna lek med ord, detta ständiga fäktande, som fick sin spänning deraf att hon aldrig visste hvad han menade, endast att han icke menade just det, som han sade.
Här är hans kamp, det jordiska kvalet; men segren, jublet, den himmelska glädjen röjer sig i hans dom öfver sin yra, en dom, som i ständiga pulsslag återkommer: Afskyvärdt var riddarns nöje. Jag för riddarns nöje ryser. Riddarns ro jag högt fördömer: Vet, o Bianca, din Don Juan Rest på haf och rest på öar; Orätt skönheten och orätt Kvinnan kände din Don Juan.
Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN. Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.
Ty det var från henne, som denna ständiga ström av lycksalighet utgick. Hon hade verkligen återvänt till livet, hon kände sig frisk, hon levde under stora, gamla träd och i ett överdåd av blommor. Hon hade oss alla omkring sig, och ingenting störde hennes ro. Så gick hon en afton med mig genom den långa gången, där vi ingen mötte, och där vi därför gingo helst.
Och dessa återfall hade på senare tider inträffat oftare än förr, han visste icke varför, ehuru det med lätthet lät förklara sig därav, att den ständiga sysselsättningen med samma bilder och föreställningar, samma återkommande andaktsövningar slutligen förslöa själen och göra henne mindre emottaglig för deras intryck. Nu däremot var förhållandet ett annat.
Jag ser snart ingen annan utväg än att flytta planket, som skiljer min lilla halfö från den öfriga världen, längre in mot ösidan af näset, emedan den stora vägen, som nu löper tätt förbi det på landsidan, stör mig med sitt damm och sin ständiga oro. Jag vet icke, men jag tycker, att de resandes antal ökas år från år.
Dagens Ord
Andra Tittar