Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Om två dagar skulle skridskoklubben öppnas. Nästa lördag skulle regementsmusiken spela där, om det inte blev så kallt, att spottet frös i trumpeterna. Det hade Stellans far själv sagt. Han var musikofficer det året. Och det var han som bestämde, när och var musiken skulle spela. Alltså var det sant. Och kölden höll. Gymnasisterna fingo sitt slädparti.
Johan hörde skalor och öfningar på piano, viol och violoncell, så han blef led af alltsammans och musiken blef hvad kyrkklockorna varit förut. Han ville kunna spela, men han ville icke gå igenom skalorna. Han tog i smyg notor och spelade genast stycken. Det blef dåligt, men han hade nöje af det.
Hon bad och stred. Hon vred händerna i förtviflan. Hade Gud straffat henne? Och hvarför? Mot morgonen vaknade han. Ett leende for öfver hans ansigte, då han såg sin mors omsorger omkring honom, såg i hennes ömma, sorgsna, tårade ögon, hur hon led. Var inte ledsen, mor sade han, jag är bättre nu. Jag skall inte göra dig ondt mer. Nu är det slut. Aldrig, aldrig mer skall jag spela. Nej, aldrig.
Hå, var det aktörn? Aktörn var en huggare att spela. Hade inte riksdagsman någon affisch? frågade Jean. Nej, si, jag begagnar aldrig någon affisch, för jag går på teatern för att se på pjäsen och inte på aktörerna. Inte på aktriserna heller? inföll Anatole spetsigt. Nej, inte det heller. Jag vill alltid tänka på vem de föreställa och inte på vem de äro. Kretin! viskade Jean, och Anatole biföll.
En dag, då han tycktes vara vid tämligen godt humör, beslöt hon sig för att säga honom det rent ut och hon grep sig an mod det så snart han kom inom dörren. »I dag ämnar jag spela William Zimmermann», började hon skämtsamt. »Tyst och otillgänglig.» »Så-å. Hvarför det?» »Derför att jag är trött af att ideligen tala om mig sjelf. Nu kan det vara din tur.» »Det ligger nu en gång inte för mig.»
När hon bara lät bli att spela barnslig och trumpen, vilket hade klätt henne som yngre, kunde hon ännu, när hon ville, vara ofantligt intagande.
Han föll i, kom upp igen, försökte på nytt. Förgäfves. Malin gret och qved, torterad till det yttersta. Som en blixt kom hämden. Och ångern, bitter och för sen. På Mortis utledsna min och skamflata ansigtsuttryck såg hon att han ansåg sig ha spelat en dålig komedi, som han förgäfves sökte att med värdighet spela till slut. Man arbetade till sent på qvällen. Slutligen fans han dernere.
Han drog henne till sig, och hon lade sitt hufvud mot hans axel. De smögo sig in till hvarandra att smekas och le mot hvarandra, bekymmerslöst, barnsligt tillgifvet tyckte hon. Det var tryggheten af hans närhet, tryggheten af att hvila sin vilja i hans. Det var att vara kvinna: älska och ge. Hur kunde hon orka att spela komedien, när hon var så trött.
Gör nu vad hon ska och se om gossen ordentligt bara. Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. Nu, sade svinet, skall jag spela för dig så att du somnar. Spela? Vad menar du med det? Jag skall prata för dig; jag har inte hört min röst på flera dar, och då är det som musik för mig, när jag får höra den igen! Ja, men du får inte tala sådan där materialism, som du gjorde nyss. Nej bevars!
De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen. HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus. Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.
Dagens Ord
Andra Tittar