Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Det snöade alltjämt, och genom snön flackade det röda skenet från smedjan mot brandmuren mitt över gården, och smedens slägga hamrade som vanligt utan rast. Blåsten ven i alla springor, och emellanåt skrällde det till i fönstret. Det var eget, att han aldrig kunde bli varm i afton... Tomas letade fram en flaska madeira. Han hade den stående sedan den tiden Märta brukade komma till honom.
Hararna, i hvit vinterdräkt rutade snön med lustiga spår tre och tre, i knippen som ett broderadt mönster. Räfvarnas spår gingo fram i rak linje med runda små hål. Och så !
Där ute föll snön sakta i stora flingor, som den så ofta gör om julaftonen i berättelser, men så sällan i verkligheten, gaslyktorna voro redan tända, fastän klockan var bara fyra, en tät ström av förnöjda människor drog förbi, och de framilande slädarnas bjällror pinglade melodiskt. Den gamle kamrern tänkte. Hur likt hans öde var inte dens, som han nyss läst om i jultidningen.
Sex skidlöpare, dröjande kvar vid bytet att vakta, Suto på snön i en rund och förnöjdes af mat och af brännvin; Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien Tågade långsamt fram mot sitt hem på det glimmande träsket.
Ingen väg ledde dit, och det var långt till någon köpstad eller gård. Under vintertiden syntes sällan några spår efter människor, fast ända till trettio skepp kunde stå uppdragna i snön, väl övertjällade med näver och granris. Först efter Göje månad, när det vårade, kommo vikingarna ned från bygderna.
Han slog en knut om rispan och följde sina spår tillbaka till jordkulan, men den var tom. Endast askan på golvet visade, var elden hade brunnit. Med ännu tyngre steg, än då han bar den fullastade säcken, kom han efter en stund åter till fäboden. Några mynt hade han hittat, men många voro de icke, och snön låg djup nog att gömma de förlorade åt dvärgarna ända till nästa tö.
I stället att låta slå benen undan sig, var det trumslagaren som i sin tur slog bytingen i drivan, insockrade honom i snön och till allmänhetens stora förlustelse lät sina trumpinnar dansa i ett grundligt tapto på motståndarens tröja. Vid denna manöver revs tröjan upp, ett papper föll ut och bortfördes av vinden. Det upptogs, lästes och befanns vara ett av Sigismunds plakater.
Vargen skulle väl alltid ha lämnat kvar nån klädtrasa, påstod hon ifrigt. "Åh han ha nog buri 'na med sej fullklädd", envisades Månke. "Hva tro du Ante?" sade Maglena, och smög sig skälfvande af förskräckelse in till brodern. "Jag vet int. De var bara hvita snön hopdrifven hela vägen Maglena, jag lid int te tänka de vargen rifvi lill Märta-Greta. Det är så tungsamt just som jag, som rå for de."
Han gick ut och skaffade sig en kälke, och den ställde han i närheten. Sedan gick han med sin harpa till brygghuset, och där beströk han strängarna med mjöd och hällde ymnigt med skum ovanpå. Därefter lade han harpan på snön ett stycke från tjuvkällaren och lockade sakta på getterna.
Det sken och glittrade i den våta snön, och fast ännu mitt i vintern, blåste det vårvind med ljusblå fläckar mellan skyarna. På eftermiddagen blev hertigen synlig, där han red i sin mörka kappa med sina män. Han var redan på hemväg söderut, och förundrad höll han in den stora hästen och reste sig i stiglädret.
Dagens Ord
Andra Tittar