Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 augusti 2025
Henriks mor smög sig efter honom, och när båda hunnit i det yttre rummet sade hon: "O min Gud, jag kan ej mer. Doktor! är det ännu något hopp, eller måste han dö? O, bedrag mig ej, säg sanningen, huru hård den än må vara". "Min fru, jag brukar aldrig dessa småsöta, förbannade, välmenta lögner.
Hon lyssnade, spejade, vädrade, forskade med alla sinnen. Daniel, tänkte hon, Daniel och Valborg. På tå och vilande vid varje steg smög hon sig in i spiltan bredvid kätten. Hon lyssnade vid väggen, vädrade, kände; men se ville hon icke. Hon hukade sig ned, stack handen om spiltgaveln, trevade i kätten. Allt vad hon kände var halm och boss. Och vad hon hörde var fast obegripligt.
Den lilla flickan stängde dörren mycket försiktigt, smög sig på tå fram till fadern och viskade: Om du lovar riktigt säkert att inte säga något för någon så skall jag tala om vad jag vet att du får av mamma det är en sådan förfärligt fin sak som hon sytt på hela sommaren fast du inte sett det!
Då smög han sig öfver gatan, gläntade på dörren och slank in. Ah, så ljust här var och så varmt och skönt! Det stod någon därborta vid det höga fönstret och talade tyst och dämpadt, alldeles som stackars mormor brukade göra, när hon bad till Gud. Men han hörde ej riktigt här nere vid dörren. Tänk, om han skulle försöka smyga sig fram och sätta sig i en bänk han som de andra?
Men till hans sida sig smög den sextonåriga flickan, Följde i tystnad en stund med foten den gungande meden, Tills att med hjärtat fullt af bekymmer hon talade stilla: "Fader, i glädjen minnas vi blott oss själfva. En annan Finnes här än; blir julen för honom glad eller sorglig? Får den gamle Pistol sin fröjd tillbaka?
Af klander och hårdhet blef hon däremot alltid trotsig till sinnet. Hon bodde i förmaket, näst intill farmors sofrum, men trifdes icke i den improviserade barnkammaren, där hon alltid stod under uppsikt af farmors allvarliga blick; sa ofta det fanns någon möjlighet att undkomma den, smög hon sig ned till bottenvåningen, till pappa.
Ty de hade alla förstått, var och en på sitt sätt, de hade talat med varandra, som vi stora hade talat för oss, och de visste, att mammas liv stod på spel, men att hon vågade det för att få leva för dem. Sven kröp upp i mammas knä och smög sig intill henne. Och han fick oss alla att le genom tårarna, när han sade: »Mamma får inte dö ifrån lille klimpen.»
Dagens Ord
Andra Tittar