Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Hur kunde hon icke stå där och längta till sin grav, till änglarna i himlens blå och till människorna, till den ensamma och förorättade systern, ja, till harpbruset i Folkungarnas ålderdomliga sal, där hon hade suttit så främmande och skrämd. Men mest tänkte hon på barnet, som hon aldrig hade fått ha hos sig. Hon hade bara sett en skymt av korgen, då den bars förbi celldörren.
Från Voldmars anlet flög Den skymt af vrede snart, som först där röjdes, Och vänligt sträckte han Emot den årbetyngde slafven handen: "Miljutin", var hans ord, "Hvad gör, att så din furste du bestormar? Stå upp, hvad är din bön? I dag går ingen sorg från denna boning." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan; En lärka ägde jag, Din hök har röfvat henne från min hydda."
Hvad var det ljus, som härligare då Från dagens gyllne källa tycktes flöda? Den skönhet hvad, som då uti min själ Så yppigt ur naturens fullhorn tömdes? Hvad voro de? Blott drömmar, ack, men drömmar, I hvilkas skuggdrag dock en vänlig skymt Af evighet och himmel låg förklarad. Jag står på Minnas graf och tänker än På forna sälla dar. Och hvarför skulle Jag er förjaga, mina fröjders minnen?
Full af förundran, vek hon åt sidan och ville ej genast Träda i salen, men gå köksvägen och först i de inre Rummen ordna sin dräkt, då hon såg satsdörren i skimmer Öppnas och märkte en skymt af sin fader och hörde hans stämma. "Hit! Hvad, tändas ej ljus, finns folk ej mera i gården, Kommer då ingen och bär kaptenens saker ur släden?"
Men jag skulle så gerna först vilja ha dig att stiga ner från kothurnen och låta bli all tragik.» Hon klämde händerna hårdt samman liksom för att med våld hindra dem från att göra någon rörelse. »Gå», sade hon blott med en röst som var så oartikulerad som om den icke kunde böjas annat än kring denna enda stafvelse. Han såg på henne med ett uttryck af förvåning och en skymt af ängslan.
Och som man sade, att barbaren kunde lindra hennes smärta, hvilken gaf en skymt af oro åt den höge Förnuftets sols helgade och ostörbara tid, så hade man kallat honom, och när han skulle gå bort hörde han omtalas min herres förbrytelse och straff.
Han kunde ej se på henne utan att samtidigt också få en skymt av Antonia Perssons skyltfönster. Skulle han säga till sin pappa: Säg, snälla pappa, får jag trettifem öre? Men om hans far skulle fråga: Vad ska du ha dem till? Vad skulle han svara? Han kunde inte säga, att han skulle köpa frimärken och ge dem till Rose. Något sådant gjorde man helt enkelt inte.
Hon stod där uppe, vacker, stolt och själfmedveten som en furstinna, nickade småleende till mig och viftade sedan ett par gånger med sitt parasoll. Jag tog icke mina ögon ifrån henne, innan båten var så långt borta att jag ej mer kunde urskilja henne. Ty jag viste att jag aldrig mera i lifvet skulle återse henne. Jag stod på stranden, så länge en skymt af båten ännu syntes.
»Gråter du kanske, när ingen ser dig i stället?» svarade jag. Och jag kände som ett stygn av min gamla misstro vakna inom mig. Men min hustru märkte det icke. Hon stod framför mig så strålande ung, som om intet moln skymt hennes panna. Och på hennes läppar lekte ett leende, som jag tyckte mig hava sett förr. Jag kunde blott ej erinra mig när. »Jag gråter icke längre», sade hon.
Sade och visade lätt på det sofvande barnet och fortfor: "Här är din systers tröst och förströelse, fåfängt en annan Skulle hon söka. En skymt af denne, och rik i sin saknad Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjärtat är dagadt."
Dagens Ord
Andra Tittar