Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Av folket kallas du den vilde Erland, och kolaren, som bor i enslig hydda, vet att förtälja, hur han mången midnatt med barn och maka väckts av nattlig sång ur skogens mörker, och han skulle häpnat och trott, att nattens vålnader sitt spel bedreve, om ej han känt din röst, du vilde Erland du vilde gosse och ändock så stilla, så mild och tankfull, när du vid min sida i helga studier din tid fördriver.
Vad brydde det mig, om hon tänkte det eller icke tänkte det? Vad hon sagt, hade träffat mig som pilar, vilka gått rakt in i mitt hjärta. Hennes ord hade smält samman med henne själv och hela den sommar, som gått, med känslan av båtfärden på det mörka vattnet, med skogens brus och månens glitterväg över de krusiga böljorna.
Det var en eldstod, som förde dem rätta vägen i skogens labyrint, och de hörde allt tydligare, huru forsen brusade, huru bälgarnes jättelungor flåsade och hamrarnes slag genljudade bland skogens klippor.
Utifrån hördes ihållande och täta yxhugg, och derpå ett doft susande och så ett väldigt brak. En af de sekelgamla björkarna föll. Så ännu längre, mödosammare slag af yxan och åter det olycksbådande suset, då en annan af skogens veteraner stupade. Den skuggiga, lugna platsen skulle snart vara tom och öppen för sol och vind.
Orörlig var min fot vid marken häftad, Mitt bröst var länge utan suck och stämma, Tills jag omsider såg, hur mer och mer Den älskade i skogens djup försvann. Då fick jag klagoröstens gåfva åter Och ropade med hemsk förtviflan: Minna! Men blott ur bergens sorgsna grottor kom I långa suckar återsvaret: Minna. Hon vandrar! Hjärta, frågar du hvarthän?
Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig; havet bruse och allt vad däri är. Marken glädje sig och allt som är därpå, ja, då juble alla skogens träd. inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med sin trofasthet. HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.
Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung! Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå; ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred; Endast unge fänrik Blume sof ej med. Eld och ifver brände i hans tappra sinne, Stugan blef för kvaf, han fick ej ro där inne. Ut på trappan kom han. Mörkt och tyst var allt, Fästets stilla stjärnor lyste klart och kallt, Blott i öster, mellan skogens toppar dragen, Sågs en blekröd strimma gry, en rand af dagen.
TEKMESSA. Hvad ser du? LEDSVENNEN. Spridda hopar mellan skogens träd, På kullarna, på bergen, drottning, öfverallt Förföljande, förföljda, i förvirrad fart. Här kommer en. Fjärde scenen. DEN FLYENDE. O, hjälpen, hjälpen, rädden mig! Hvar finner jag en tillflykt, en försvarare? De våra skördas, falla.
Oförmärkt och sakta började Hemsöborna gå i stilla drömmar, kasta långa förstulna blickar uppåt storstugan; sågo de en ljus sommarklädning skymta i ängen, stannade de och stodo njutande av anblicken såsom framför något vackert; varsnade de ett vitt flor på en italiensk halmhatt, ett rött sidenband om ett smärt liv i en båt på viken mellan skogens granar, blevo de tysta och andaktsfulla av längtan efter något de ej visste, som de ej vågade hoppas, men som de drogos till.
Dagens Ord
Andra Tittar