Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade lägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan, såsom skogens träd skälva för vinden.
Bröderna i långsam vandring hunno Det bestämda stället, där vid träsket Tallmon öfver dalens väg sig höjde, Och, af skogens snår försåtligt dolda, Riktade enhvar sin blick långs vägen.
Sången hade knappt den gamle fattat, När, af vaknad sorg och oro slagen, Han gick ut att söka den försvunne. Tyst ur stugan gick han, tyst på stigen, Villsamt tecknad ut i ödemarken; Solen stod ren skogens toppar nära, Innan närmsta gård han tröttad nådde.
Men nu på skimmerhvita hingstar spränger fram Ur skogens djup ett ryttarpar, Och folket stormar jublande till slottets port, Från hundra läppar ljuda ord: "Hell, hell vår furste! Dag han bringar, dagen lik, Af ljus en fåle tyglar han, En dufva bär han på sin arm, så bäre han Sin mildhet med till trogna barn."
Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd? Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?
Har du känt, huru mod och kraft och arbetslust vakna oeh växa i hjärtat och spänna armens muskler att föra yxan, så att dess stål gnistrar i solljuset och sänker sig djupt till märgen på skogens jättar, tills de falla till marken med knastrande dån? Är du fjorton år och en svensk gosse af rätta slaget, då har du redan varit med och känt, huru friskt det är i skogen.
Här vill jag lyssna; tystnen, o sångarinnor I skogens toppar, er sång begär jag icke; Nej, blott ett sakta ljud af ett årslag fjärran Eller den älskades steg. Förgäfves! Ej ett bud från den hulda stillar Mitt öras längtan; blott finkens driller domna I nejdens lugn, och stundom i ekos sköte Gökens melodiska suck.
Din kammar där en håla är, Din bädd blir snö och is, Till vin du får en vattentår Och hunger blott till spis." "Nej, skogens famn skall bli en hamn För friheten och dig; I ditt förvar mitt tak jag har, Och hydda är du mig. Din starka hand skall lägga band På röfvare och djur, Och hvad vi mer behöfva, ger En kärleksrik natur." "O nej, o nej, du får det ej!
Clara hojade med detsamma till middag, och nu hördes ur skogens djup två glada igenkänningshoj, beledsagade av böss-smällar, och ur smedjans skorsten steg som ur en hungrig mage Rundqvists mera originella po! som ingen kunde misstaga sig på.
Björnköttet är kokadt. Dansen upphör. Eitel delar fettet åt gästerne. Köttet ätes sedan. Eitel sjunger för björnens hufvud. Han smeker det, han talar till det med vänliga ord: "Du vackre, du skogens gyllne bär! Se huru väl vi hålla dig! Gå, säg åt dina kamrater, dina slägtingar huru vi älska dig. Bjud dem komma till grannskapet af våra jurter. Bed dem gerna lemna sig i våra händer.
Dagens Ord
Andra Tittar