Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Straffarbete var han van vid, och mycket stryk hade han fått i sina da’r, så det kunde han stå ut med, men detta var en fullkomligt ny erfarenhet, och han beslöt i sitt stilla sinne, att den dag sådant infördes i statens fängelser, skulle han ägna sig åt ett annat yrke. Till sist kom eleven och Svensson fick lite ro.
Framför dem alla nämner myten nymfen Eko, emedan naturen i förhållande till människoanden är osjälvständig; hon liksom upprepar våra sista ord, emedan hon färgas av vårt eget lynnes art: synes oss ljus, när vi själva äro lyckliga, mulen, när vårt eget sinne är skumt, förskräcklig i sin åska, sina stormar, sina dystra nejder, när vi rädas dem, sublim i samma företeelser, när vi beundra dem, oregelbunden och hemlighetsfull, när vi icke lära oss förstå henne, regelbunden och upplysande, när vi upplysa oss om hennes lagar.
Nu spörjes gråt och klagoljud, För Israel är nu, o Gud, Den hårda dagen inne; Den tid, som är, är nödens tid, Med rop och gråt, med kamp och strid, Med bäfvan i hvart sinne. Din tuktan, Herre, drabbar svårt, Din band är tung, ditt gissel hårdt, Din vrede oss förskräcker; Vårt folk förgås, vårt land är dömdt, Vi finna ej ett rum så gömdt, Dit ej din hämnd sig sträcker.
Mot min vilja måste jag åter medgifva att det var intagande, och icke allenast intagande, utan så bländande skönt, att mitt hjärta sönderslets, ty det var ju alldeles tydligt att man icke kunde se detta anlete med kallt och lugnt sinne, ej häller låta bli att betrakta det. Anttis ögon voro som fastnaglade. Och de uttrykte en så hög grad af beundran att Mina händer knöto sig kring toftens kant.
Så hon stretade inte emot och var stel som en pinne längre, utan smög sig mjuk i leder och sinne in i den famn, som öppnade sig emot henne.
HYLLOS. Blott på afstånd syns Han öfvervaka striden, ständigt ropande Med ängslans stämma: "Akten, döden ej min son, Den andre endast, den i Ajas' vapenskrud!" TEKMESSA. Den arme, hvilken sällsam, djup förvillelse Omtöcknar ej hans sinne? Just sin fiende, Just den, hvars fall han önskar mest, beskyddar han Och vill förgöra honom, som han rädda vill.
Öfverallt ser man gudarnas seger ställd i våda och åter betryggad utan deras omedelbara inskridande genom något redan på förhand afgjordt, något som de liksom längesedan förberedt utan betraktarens vetskap. Oihonnas sinne är redan förut så stämdt, att gudarne kunna lämna sin sak i hennes händer.
I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessa tecken inträffade samma dag. När de kommo till Gibea, mötte honom där en skara profeter; då kom Guds Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, själv fattades av profetisk hänryckning.
Sedan diktaren först beskrivit sin hjärtesorg, säger han: Hoppet hafver jag stadigdt hafft, Tin hårdhet till att öfvervinna Med trofasthet, som Gudh har skapt Utij mitt hiärta och mitt sinne. Hvi vill tu då Min trogna tiänst såledess försmå Och mig sluta utur ditt minne?
En stilla, djup sorg, som skall lära mig vara god mot människorna, men som skall komma mitt sinne att sluta sig, likt en musslas skal, kring den pärla, som växer där inne det som ger smärtan, men också värdet. När musslan är död, skall pärlan glänsa fram i dagsljuset. En stilla, djup sorg, som skall göra mig till aristokrat. Det råa, plumpa väcker min afsmak.
Dagens Ord
Andra Tittar