Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Och till hvad gagnade ett sådant öfverdrifvet grubblande? Det tillkom menniskan att vara nöjd med sin lott och med ödmjukt sinne taga emot allt af sin himmelske faders hand. Men just deri låg det. Hon knotade ändå alltid i sitt hjerta och ville aldrig lära sig att tacka Gud för de onda dagarne.
Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.
Så finns ej en enda, som saknar Ett något, som fängslar mitt sinne. Jag kan ej en enda förskjuta; O, finge jag kyssa dem alla! Ej han sårade mitt hjärta, Ej, som döda böcker lära, Smög han fram med pil och båge. All hans list var blott hans oskuld, Skönhet var hans enda vapen. "Söta gosse, vill du komma, Är mitt hjärta varmt och öppet."
Herr Lindbom, som åhört samtalet och i sitt lättrörliga sinne gripits av ett så oväntat sammanträffande mellan far och son, fattade tillfället att ge luft åt det överskott av känslor, som icke hunnit strömma ut i sång, och med en artig bugning nalkades han den gamle, bjöd honom sin arm och talade: Detta är herr Lundstedt, hör jag; min ungdomsväns köttslige fader, vår allas förträfflige väns upphovsman, att jag så må säga; tillåt oss unge, som ännu icke äro torra bakom öronen, att i vårt glada lag se den gamle som vår gäst, vår högt värderade hedersgäst, för vilken jag beder sångarbröderna höja ett glas och hälsa med ett fyrfaldigt hurra!
Så hon sade och teg, i sitt älskande sinne bedröfvad.
Palmsköld upplyser också, att Johansson »var af ett liderligt och flyktigt sinne och inlät sig med komedianter och annat pack». Det var dåvarande svenskars tanke.
Ett vet jag, att mitt sinne I forna barndomsdagar Var som en snö på bergen Emellan jord och himmel, Så lugnt det var, så fredadt, Så hvitt, men ock så kyligt.
Trött nedkastade han sig vid foten av en gran och sökte samla tankarne för att med lugn betrakta sin ställning och fatta ett beslut om vad som borde göras. Har jag verkligen gjort mig skyldig till en förbrytelse? tänkte han för sig själv. Lade jag icke band på mitt sinne, fast de retade mig på det gruvligaste sätt?
JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt. v. DANN. Då liknar han ju mig, det är mig kärt. JULIA. Men hvarför vill han ej bespara Sig alla sorger, säg mig det, Då onkel bjuder hjälp? v. DANN. Jo, jag kan svara: Det sker af stolthet, och han handlar rätt.
Blandande löje med gråt och klagosånger med fröjdrop, Höll han sig ton till de språng, han på sviktande fötter försökte, Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullföll, Lämnande hjärtats sår i sömnens händer att läkas. Sådan syntes han nu, då den brunskäggyfvige Ontrus Kom från sin friarefärd och gnolande trädde i stugan. Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne.
Dagens Ord
Andra Tittar