Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Modern var i unga dar den grannaste tös i hela häradet, och döttrarna brås på henne. Den yngsta, Ingrid, är som en ros och en lilja i Saron. Och hon dansade lätt som en solstråle på ett löfverk; det var en lust och glädje att se henne och Harald svinga om. När så det skulle dukas i salen, spridde sig ungdomen i rummen, och där blef ett bunkalag här och ett annat där.
Barnen voro ännu ute, i rummen var det så tyst och ljust, solen sken snedt in mellan gardinerna. Det som nyss inträffat framstälde sig strax för mitt sinne. Till en början ville jag ej tro att det var sant. Det föreföll mig såsom en ond dröm. Var det jag, som var nära att kasta mig i sjön? Var det jag, som lämnade dem och plötsligt begaf mig bort? Och den rasande vreden, sorgen?
Från vinden och ned till källaren stod vårt nya hem färdigt, och som förr ordnade det hela och prydande rummen med alla de små uppfinningar och föremål, vilka äro kvinnans hemlighet att kunna framtrolla, gick min hustru åter ibland oss. Gossarnas högljudda röster genljödo på nytt i rummen, utan att någon behövde tysta dem.
Svärfadern var förlagsman, två eller tre gånger i månaden inspekterade han affären och gav råd, som voro befallningar. Broms bodde ensam i sin våning. Han använde salen till matrum och sovkammare, de andra rummen stodo tillbommade. På förmaksbordet stod i gyllende ram en dagerrotyp av fru Broms, född Roth.
De köpte bakelser i ett hembageri och en butelj madeira i en kryddbod vid Malmskillnadsgatan. I våningen vid Döbelnsgatan väntade dem en dov och skum dager bakom de nedrullade gula gardinerna. Vi måste skrämma undan spökena ur rummen, sade Märta. Hon satte sig till pianot och spelade de larmande första takterna ur Carmen. Tomas tutade i sin trumpet. Vad ska grannarna säga? frågade Tomas.
Förlåt, sade han gång på gång och smekte hennes hand. Men hon stammade endast åter och åter detta "gå, gå!" Det var som om hon hade glömt alla andra ord. Tomas gick. Märta stod framför spegeln. Var hon densamma som förut? Eller hade hon blivit en annan? Och i kväll skulle hon dansa kring majstången med de andra med syskonen Hon drev av och an i rummen. Hur mycket kunde klockan vara?
Och håret, det var ju tagel och löshår; mustaschen var ju bara en smal tandborste. Inte voro alla dessa krigare hjältar därför att de buro järnvästar! Det var tidens uniform, och dessa krigare skulle nu hetat indelta kaptener och majorer med postkontor i bakgrunden. Möblerna blevo kanske inte mindre, men rummen mycket större; så det kanske var en synvilla. Och det andra sen!
Uti det ljusaste af rummen här han väntar nu att få Ers Nåde se. HERTIGEN. En sällsam sägen har du mig förtäljt om honom och dock sannolik. Den väcker stolt fröjd uti min själ, på samma gång jag borde förebrå dig, att du så beräknande begagnat denne yngling. SCHEEL. Ers Nåde! HERTIGEN. Nog, jag vet hvad du vill säga. Gif hit den ring, du emottog af honom och som jag fordom skall hans fader skänkt.
Detta sista var ju ett av hans smekord i familjen, och han använde det själv utan skymt av medvetande om, att det lät löjligt. Därför kommo hans ord nästan som ett löfte om liv, och de lugnade oss. Men när barnen gått till vila, gingo Elsa och jag med armarna om varandras liv genom rummen. Och jag såg, att hon åter tog farväl, men på annat sätt än för några timmar sedan.
Men lättare klappade dottrens Hjärta, och glad i sin håg begaf hon sig åter ur kammarn, Svalan den glädtiga lik, som, kommen af våda i rummen, Bäfvat en stund och finner den öppnade dörren och flyktar.
Dagens Ord
Andra Tittar