Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juni 2025
Vilken av dem? Benjamin. Horungen, sade pojkarna. Men det förstod inte Louise. Jaså den. Jag kan då inte förstå, att Enok inte ger skall. Vi måste släppa dit Prick också. Prick rusade genast in under bron och ställde till med ett förfärligt oväsen Ä, de slåss, sade pojkarna. Nej, de tar råttor, sade Louise. Passa på, säger jag er. Snart kommer de. Pojkarna beväpnade sig med allehanda tillhyggen.
»Ja, visst, så är det!» tänkte han. »Och så har jag på något sätt drumlat ner i det här hålet, där dom har ankaret och de andra grejorna och det där ofrälse fät som sätter seglen åt dem och sitter till rors när det blåser. Nordström eller Söderman eller vad det nu är för osmaklig benämning han har. Fördömt sätt av pojkarna för resten, att låta mig ligga på det här ovärdiga viset.»
Isarna, vinterstormarna och pojkarna ha förstört det. Men vattnet i stora bassängen finns kvar, ehuru trappan, som leder till det, är borta. Men vi behövde ingen trappa. Vi satte bara en simgördel på Anna-Clara, och så släppte vi ned henne i bassängen allt under det vi höllo i linan, som var fäst i gördeln. Anna-Clara skrek förfärligt, och pojkarna skreko och kommenderade: Ta lugna tag!
Se på Ernst-Olof! sade fadern, och tag honom till föredöme! Han är som en pojke skall vara. Kom ihåg vad han har gjort! Så blev det höst. Dagen började litet senare, vattnet blev kallare och kvällarna mörkare. Pojkarna kände en viss längtan till staden, till gatorna, fotbollen och biograferna. Men ännu fanns ju en del kvar att göra på landet.
Louise följde honom, tills han lyckligen kommit förbi lille Abraham. Hade han sagt något till Abraham eller bara petat på honom, så skulle han ha fått. Men det gjorde han inte. Louise återvände till bron. Pojkarna hade samlat sig kring en död råtta, som Prick kastat upp. Det var ett stort djur, men det var icke råttkungen. Prick hade återvänt in under bron, man hörde hur han flåsade och nosade.
Nå, pojkarna fingo inte nedsatt sedebetyg även äldre personer ta ibland sitt förnuft till fånga, om man talar vid dem på rätt sätt. Och så finns det ju en försyn. Säg, sade min dotter en dag, då hon var trött på att leka, hur var det då du var liten. Vad lekte du med? Å, med så mycket. Jag hade en stor, stor gunghäst. Hur stor? som en riktig levande häst? Nästan som en riktig häst.
Och det blev filmrullar i oändlighet, ty alla måste fotograferas. Alla barn i huset, alla barn i klassen, spårvagnar, hus och träd och små hundar, som sutto stilla. Och det framkallades och kopierades och köptes album och klistrades upp och så med ett slag tog det slut alltsammans. Det var i de dagarna, då de stora pojkarna och flickorna togo studentexamen.
Ser ni inte att ja lider! Han satt i sin nya kostym bland de andra pojkarna på en stol framför altaret. Han hade fått en fråga på salighetsläran och svarat rätt. Det förundrade honom själv, att han kunnat ge det rätta svaret.
Hon hade simmat runt nästan hela bassängen och kunde alldeles säkert simma utan simgördeln också. Det skulle hon göra så fort hon fick tillfälle. Anna-Clara fick ett tillfälle. Hon seglade i viken med pojkarna, och då hon skulle gå i land, steg hon galet och föll rätt i sjön alldeles vid bryggan. Med kläder och allt. Ta opp henne! skrek Emanuel.
Han såg förskrämd bort emot spelmansvrån, blicken sökte instinktmässigt Grels och de andra två pojkarna, hvilkas, han tänkte på det nu, illmariga, elaka ansikten han sett där just när han dansade rundt med bruden. Han böjde sig utan ett ord, ner efter Månke. "Nu ska vi dansa kronan af bruden", sade en liten flicka, som hade stor likhet med bruden.
Dagens Ord
Andra Tittar