Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Göran blandade Edgar samman med velocipedhästen. Det var den , han ville veta mera om. Det var den han ville se. Edgar intresserade honom inte alls. Förklaringen övergick till dispyt. Dispyten gällde värdet av gips. Stellan påstod, att gips var det vackraste och dyrbaraste som fanns. Göran däremot hade ingenting annat än förakt för gips. Och så ringde klockan.
På stranden stod en höna och skrek, och hon tyckte visst så med, att de voro oartiga, ty hon blängde med ögonen, böjde hufvudet på sned och såg sensibel ut. Harörat, som satt bak i båten, påstod, att hon hörde henne säga: "ack, ack"; men icke vet jag om det var sannt.
Tog boken för att se hvad jag läste. Vi satte oss och började prata. Han var melankolisk om dagarna, sade han, brydde sig icke om att se någon människa, kände sig liknöjd för allting. Han var som ett förkeladt, missnöjdt barn. Jag påstod, att det nog skulle gå öfver, när han kom till Italien. Och så berättade jag, att jag ämnade resa hem nästa söndag eller måndag. Redan? Och på allvar?
Och så kom farbror doktorn varje dag. För en vecka sedan hade han stannat mycket länge. Då hade Stellan ej fått sticka näsan in i sjukrummet. Gamla Kerstin påstod, att doktorn skulle tappa hans mor. Stellan var från början emot företaget. Ja, men kan hon stiga upp sen? frågade han. Ja, svarade Kerstin. Stellan lugnade sig en smula.
Hon var så retlig och otålig, att Viva påstod att det fräste om henne, när hon spottade på ett finger och nuddade vid henne, som man gör när man känner om ett strykjärn fräser hett. "Du är dum! Tarflig är du också", upplyste Angela Viva, som barbent satt opp underkjolen med nålar som byxor och sade, att hon var herre i huset och att hon hade rättighet att vara hvad och hur hon behagade.
Hon påstod att fast det var så många som ville gå ut med henne och bjuda henne på teatern och på cirkus och på restauranger, så brydde hon sig inte stort om en enda, hon kunde inte gå ut med nån annan än den hon intresserade sig för.
Man påstod att han hade sina rendez-vouser i skogen om morgnarna. Jag brukade se honom ibland på Norra Djurgården, vid Skuggan och Fiskartorpet som man nu vill vandalisera med flottstationen, skola vi tillåta det? Lavén tog sin morgonritt härute och han gjorde sig utmärkt till häst, elegant i stil och dräkt. Oftast var han ensam. Men en morgon föll det mig in att gå på Södra Djurgården.
Och lika fullt satt denne man och påstod helt fräckt, att det alltsammans var en fabel och att jordens inre alls inte var glödande. »Han är alldeles fullkomligt galen,» tänkte reportern åter igen och satte sig i en stol och stoppade en cigarr i munnen. Cigarren hade maggördel och var af ypperlig kvalitet.
Han påstod sjelf att han måste ha en penna i handen för att känna sig som herre öfver sina tankar och för att kunna få bugt med formen.
Har du ätit? frågade han. Vem tror du äter i den här värmen, idisslade Cramer. Jag, bland andra, påstod Schnitler. Å, du är nog tämligen ensam om det, min vän. Men just detta faktum har väl något att göra med ditt glättiga utseende och din lätta gång; ty också dem är du ganska ensam om att äga i dag. Du lovade mig ju att omtala orsaken till de senare; låt höra.
Dagens Ord
Andra Tittar