United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Recke drack ur sitt glas och reste sig: Jag måste vara hos Wannberg före klockan ett, sade han. Jag blev skyldig honom 2:65 i går, och han påstod, att han måste ha dem i dag före klockan ett... Tomas satt ännu en stund vid sitt vichyvatten och såg på barnen, som lekte i sanden. Han köpte också några pepparkakor åt en liten hund, som kom fram och viftade på svansen.
Det hände ofta numera, att han måste hålla sig hemma för vädrets skull. Man hade plötsligen blivit så rädd om honom. Varför kunde han ej förstå. Det var för resten så mycket, Stellan på den sista tiden fann hemlighetsfullt. Till exempel hans mor. Gamla Kerstin påstod, att hon var mycket sjuk. Alla gingo omkring allvarliga och talade med låg röst.
Torparen spillde inte många ord på dem, men hans gumma satte dem till hårt arbete, och detta jämte sång och bön fördrev den lede. Såtillvida var allting gott och väl, men förtalet hade också något att säga om Spilleboda och påstod att de unga kvinnorna där ej blott funno skydd mot synden utan även befrielse från dess följder.
Åter en motgång. Wolfgang betänkte sig. Edra betyg? upprepade doktorn. De kommo bort I en koffert, som föll över bord! utbrast doktorn, och Wolfgang såg bestört på honom, ty just detta, ord för ord, tänkte löjtnanten att säga. Ja, stammade han. Jo, jag känner till det där, sade doktorn, så där säga de alla. Men jag tycker om ert utseende. Jag har inte haft arbete på tre månader, påstod Wolfgang.
Croningh påstod, att meningen varit att »lædera studio infamandi» i synnerhet i så höga personers närvaro.
Ena hälften var vid födelsen svart, den andra hvit, men denna hvita hälft var helt och hållet betäckt af svarta fläckar. Så negern var nog svart ändå. Han påstod också, att svart är motsatsen till hvitt och grönt är rödts komplementfärg och då grönskar naturligtvis en neger, när en hvit man rodnar.
Själv påstod hon sig vara gift, men prästbetyget hade en annan åsikt. Gula Rosen strävade efter att bliva en bättre, en dygdig människa.
Han berättade att Grels, största pojken, som var en skräck för hela socknen och utom socknen med, hade brutit bägge benen af sig när han en gång hade varit ute i skogen på nå'n farlighet. Det var några nödårsvandrarebarn, som han påstod hade stulit en klocka af gammfarfarn, fast gubben ända i döden sade att han gifvit bort klockan för att inte Grels skulle få den, och nu skulle han ut och ta dem.
Av någon anledning hade han iklätt sig kammarherreuniform, och den verkade disciplinerande. Han förde kommandot under tre timmar. Vid halvsjutiden blev han plötsligt trött och förklarade, att elden icke stod att hejda. Så red han hem till "det vackra fruntimret" påstod stadsborna, som aldrig kunde förlåta denna desertering. På hemvägen mötte han Viskingeholmfolket. Nej, vänd om! ropade baronen.
Hustru Malin hade gått sin väg, somliga påstodo till Rogershus, andra till Storån. Det jäste. Lilla Louise kom hem en kväll med svullen överläpp, näsblod och blånader. Hon hade fallit ned från brädstapeln på fabriksgården, påstod hon men ville i övrigt icke giva några förklaringar. Hela natten låg hon och grät, och Abraham måste slutligen tassa in och väcka mamma.
Dagens Ord
Andra Tittar